Never have I ever…

Via Annika hittade jag en enkel enkät från Bokugglan, som handlar om bokbloggsrelaterade saker jag gjort och inte gjort. De sakerna som jag kryssat för har jag alltså gjort.

() Ljugit i en recension för jag vet att förlaget/författaren läser recensionen.
(x) Fått recensionsexemplar
(x) och inte skrivit om boken på bloggen
() Sagt att jag inte har läst en bok jag har läst.
() Sagt att jag har läst en bok, jag egentligen inte läst.
(x) Tjänat något på min blogg
(x) Har fått elaka kommentarer.
(x) Blivit stressad av att blogga.
() Tänkt sluta blogga.
(x) Hållit det hemligt att jag har en blogg.
(x) Gjort saker IRL som jag inte hade fått göra utan bloggen.
(x) Haft andra bloggar.
() Gjort min design på bloggen själv.
(x) Betalat för något till bloggen.
(x) Läst en speciell bok bara för bloggens skull.
(x) Träffat en annan bokbloggare.

 

Och nej, jag har inte ljugit i någon recension, men däremot har jag struntat i att skriva om några böcker istället för att såga. Det hade jag troligen inte gjort idag, men kanske försökt formulera en snygg sågning. Jag tror på att vara ärlig, men inte nödvändigtvis elak och definitivt inte osaklig.

Om jag inte skrivit om recensionsexemplar kan det alltså bero på detta, eller så har jag helt enkelt inte hunnit läsa ännu.

Det där med att ljuga om vilka jag böcker jag läst eller inte läst ligger inte för mig. Däremot har jag ibland inte koll på om jag verkligen läst en bok, eller bara utdrag ur den. Det börjar bli länge sedan jag läste litteraturvetenskap och från den tiden finns det inga läslistor. Sedan 1999 finns det dock möjlighet att söka lästa böcker på bloggen.

Tjänat har jag ju faktiskt gjort nu, eller snart, genom Forma Books Blogaward. På ett sätt tjänar jag ju också indirekt på att få recensionsexemplar eller vinna utlottningar.

Det var länge sedan jag fick en elak kommentar. Frågan är om jag ens fått det så länge enligt O har funnit. När jag kallade mig Lilla O och bloggade här, hände det dock ibland. I samtliga fall handlade det om att jag skrivit någonting som retade upp rasisttroll av alla de slag. Mindre trevligt. Bokbloggarvärlden däremot är synnerligen trevlig.

Jag har faktiskt aldrig funderat på att sluta blogga, men visst har jag någon gång känt mig stressad över det faktum att jag inte vill bryta min svit med dagliga inlägg. Detta gäller speciellt då jag ska blogga i förväg inför t.ex. en resa. Men är man sjukligt envis så är man.

I början när jag bloggade höll jag det hemligt för alla. Efter ungefär ett halvår fick min man veta, därefter några nära vänner och nu vet de flesta i min närhet att jag har den här bloggen. I takt med att mitt umgänge med andra bloggare blivit mer intensivt har min anonymitet försvunnit helt. Nu finns det till och med ett foto av mig på bloggen.

Det är ganska mycket trevligt jag fått göra, som jag aldrig hade fått göra utan bloggen. Mycket av det har med mässan att göra. Trevliga mingel och dessutom chansen att vara Bloggambassadör förra året, vilket också betydde att jag fick ett seminariekort i år. Jag kommer aldrig att kunna gå tillbaka till att “bara” vara en vanligt endagsbesökare.

Min allra första blogg hade jag på blogg.se och då fixade jag en del med designen själv. Sedan jag bytte till wordpress har jag kört på deras färdiga teman, men har nu ett där det går att göra en lång rad personliga inställningar. Det passar mig bra.

Jag betalar för en egen domän och ett webbhotell. Annars kostar min blogg inga pengar. Om man inte räknar böckerna jag köper då. Och jo förresten, visitkort och knappar. De hade jag knappast köpt om jag inte hade bloggen.

Bokbloggarvärlden är härlig på många vis och jag är grymt glad över att ha träffat så många trevliga bokbloggare i många olika sammanhang. Så ja, jag har träffat många bokbloggare, men det finns några kvar att träffa. Vissa verkar rätt svåra att få syn på bara.

Att läsa andras boktips har också gjort att jag läser böcker nu som jag aldrig skulle ha läst för några år sedan. När det gäller böcker som jag i princip bara läst för bloggens skull så skulle jag egentligen säga att det bara är Bingo Rimérs bok Being Bingo som kvalar in.

 

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: