Jag kom på en till…
Ännu en bok som alla verkar älska och som jag absolut inte fattar storheten med är boken med den coola titeln Extremely loud & incredibly close av geniförklarade Jonathan Safran Foer. Jag skulle definitivt inte påstå att den på något sätt lämnade mig oberörd, men det var farfadern som stannade kvar.
Huvudpersonen Oskar däremot blev jag bara trött på. Varför får någon för sig att dra runt stan med en nyckel? Visst förstår jag att han är fixerad vid sin pappas död och att han vill lösa mysteriet med nyckeln, men faktum är att jag ändå har svårt att bry mig.
För att inte tala om alla konstiga grafiska idéer som Safran Foer verkar älska, gjorde mig ännu tröttare. I lagom dos hade det kanske funkat, men det blev alldeles för mycket för min smak.
