Jag efterfrågade en munter bok och fick låna Lucy-Ann Holmes 50 sätt att träffa den rätte av Mrs E. Det var verkligen munter, en rapp historia och en underhållande sådan. Dessutom lättläst och den fyllde sin funktion – jag blev glad. Jag fick skratta rejält i några timmar, men det här är ingen bok som kommer att stanna kvar speciellt länge.
Sarah Sargeant är en typisk trevlig och lite misslyckad hjältinna, som är så vanlig i denna sorts böcker. Hon inser inte att hon är snygg, tycker inte att hon är speciellt begåvad och vågar helt enkelt inte leva det liv hon förtjänar. Om man nu förtjänar ett liv.
Hon har ett hyfsat arbete på ett café och hon jobbar tillsammans med sin bästa vän. Visserligen drömmer hon om att bli skådespelare, men det här jobbet funkar tills vidare. Hon delar lägenhet med en snygg och trevlig kille som hon älskar. Visserligen är han hennes bästa vän, de har varsitt sovrum och hon är inte kär i honom, men det är trevligt med sällskap.
Att bli skådespelare och att få en pojkvän är trots detta Sarahs största mål i livet. Hon närmar sig 30 och då är man så klart lastgammal (hrmpf) och Sarah bestämmer sig för att satsa rejält. Hon ger sig ut på jakt och startar en blogg där hon beskriver den. Just bloggspåret är riktigt kul, men ibland blir det lite väl ”bloggigt”. Boken hade vunnit på att bloggdelen hade stramats upp, men det funkar hyfsat nu också.
Det är mycket jag gillar, huvudpersonen till exempel och hennes föräldrar. Många andra av bifigurerna är trevliga, intressanta och levande, medan andra egentligen bara tar upp plats. Överlag är persongalleriet dock väldigt bra.
Jag har lite svårt för språket ibland, kanske hade det blivit bättre på originalspråk, eller så är det bara en lite spretig debut. Ingen katastrof alls, men lite irriterande. Det här är en kvick och underhållande bok. Väl värd att lägga några timmar på och precis vad jag behövde just nu. I april kommer uppföljaren på svenska. På originalspråk heter den The (im)perfect girlfriend och du kan hjälpa till att namnge den här.
Behöver jag ännu en munter bok är det mycket möjligt att jag läser den. Då vet jag exakt vad jag får, en Notting Hill i bokform. Det är inte så illa.