De där paren då…

Sista dagen för bokbloggsjerkan och någon form av inlägg ska jag väl få till även efter fyra dagars intensivt bokmässande, samt en arbetsdag som slutade för tjugo minuter sedan, 22.40.

Veckans fråga från deckarälskande Annika handlar om deckarduos vi minns:

Vilken duo arbetar bäst ihop i deckarna (filmatisering) tycker du?

 

Jag måste lyfta fram Elizabeth Georges duo Barbara Havers och Thomas Lynley, men då vill jag ha bokversionen. Jag gillar även Sharon Small och Nathaniel Parker, men bilden jag gjort i mitt huvud av det udda paret är lite annorlunda.

Faktum är att Georges deckare var de första jag läste någonsin. Jag har alltså inte varit deckarläsare så himla länge, kanske 12 år eller något sådant. Innan undvek jag allt vad deckare hette.

Bland de lite nyare paren finns Ruth Galloway och Harry Nelson, skapade av Elly Griffiths, men många deckare handlar nu snarare om grupper än par. Synd egentligen, då det kan räcka att hålla ordning på två huvudpersoner. Även Elizabeth George och Elly Griffiths blandar ju in andra karaktärer, men har ändå fokus på just två. Det gillar jag. Sedan finns ju ensamvargarna, som Harry Bosch och till viss del Karin Adler. De funkar också.