Han känner mig
Det här smycket fick jag i torsdags. Och boken går att öppna också.
Det här smycket fick jag i torsdags. Och boken går att öppna också.
Det var nog tio år sedan sist som jag läste Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström, en av mina absoluta favoriter någonsin. Inledningen gav mig rysningar som vanligt. Så veckra formuleringar och så välbekanta ord: I begynnelsen fick staden sitt sigill och märke: murar och torn intill vatten. Skyddande sten restes mot allt som fanns utanför, mot fienden och vinden, mot kölden och mörkret. En gång hade staden legat hoprullad som en igelkott …
För några veckor sedan diskuterades det på twitter om vilka böcker som fått oss att gråta floder. #böckersomfåttmigattgråta var hashtaggen och Bokhora hängde på med en fredagsfråga. Jag kör istället en något sen Topp 5 i ämnet: 1. Jag grät floder i slutet av En sorts kärlek av Ray Kluun. Lite pinsamt då jag satt och väntade på min man utanför hans jobb. Det gick förbi en hel del fundersamma människor kan jag säga. …