Dag: 6 juni, 2011

Vad jag vill läsa om

Grupptryck är bokbloggosfärens bästa vän. När nu både Johnna L och Bokbabbel skrivit om vilka baksidor som lockar och vilka som inte gör det kommer här min variant.

Står följande på baksidan blir reaktionen:

Vill gärna läsa om: livskriser (för vuxna eller tonåringar), nutid, vänskap, 30-40-åringar, poetiskt, vackert språk, intressanta människoöden (gärna om kvinnor), historier från länder jag inte vet mycket om, aka-porr, sorg, spänning, leta efter någon viktig person, t.ex. mamma, gripande (kan vara både hiss och diss).

Är tveksam till: romantiskt, historiskt (okej för 1800-tal, men inte tidigare), märkeskläder och shopping (skor är om möjligt ännu värre), eländiga barndomsskildring (står det gripande barndomsskildring blir jag riktigt skeptiskt), skröna, våld, fantasy, charmig, släkthistoria (med tillägget “som spänner över generationer”), mustig (i kombination med skröna blir det big no-no).

Big no-nos: BOATS, memoarer av/om ointressanta personer, böcker om antiken eller liknande, science-fiction, hysteriskt rolig (är det inte Loe går det bort).

Favoritmiljöer: Storbritannien (gärna London, Brighton, Oxford, Cornwall), Frankrike, nutid i Afrika, Asien, Göteborg, USA (gärna Boston, New York), Australien.

 

Tilläggas skall att vissa författares böcker inte ens tas ner från hyllan oberoende av vad de handlar om.

Klart jag älskar Robert

Vilken underbar bok jag läste igår i mitt “vidgavyernaprojekt”. Jag är ditt fan in i döden av Coco Moodysson, en bok om ett av mina favoritband the Cure och en konsert som fansen väntar på. Platsen är London och året är 2009.

Varje kapitel har fått namn efter ett vanligt ord i the Cures låtar. Första kapitlet heter Never, ett ord som förekommer hela 238 gånger. Det följs av Love (237 gånger), Want (198 gånger) osv.

Huvudpersonen IfOnly2Night har lärt känna KevinTheCurefan och andra inbitna älskare av Robert Smith via ett internetforum. Nu ska hon äntligen se sin första konsert med sitt favoritband. Ett gäng fans träffas innan och diskuterar sina erfarenheter av bandet och IfOnly2Night kör en monolog innehållandes all fakta hon kan om sin favoritsångare, samtidigt som KevinTheCurefan räknar upp sina tidigare nitton konserter för alla som vill lyssna.

Robert Smith var anledningen till att mitt hår var svart och mina kläder likaså under en period. Tyvärr fanns inte en enda depprockare till på skolan så jag fick kombinera kärleken till the Cure med kärleken till Bros och New Kids on the Block för att smälta in lite. Det säger sig själv att endast de förstnämnda tillhör den musik jag fortfarande lyssnar till med behållning.

När jag gick i nian fick pappa två biljetter till the Cure på Scandinavium i en företagsloge. Ingen ville gå med. Det är en sorg jag fortfarande bär med mig. På riktigt. Syrran hade handbollscup, annars hade hon kanske räddat mig, men själv varken fick, eller ville jag gå.

Kanske behöver du gilla the Cure för att fullt ut uppskatta boken, men den kan säkert läsas med behållning en då, då det är en underhållande och absurd berättelse om riktigt inbitna (somliga skulle kalla dem galna) fans. En vuxnare och mer nutida variant av den ungdomshysteri som skildras i Jag tror jag älskar dig.

Jag älskar den här boken. Illustrationerna är fantastiska, historien charmig och rolig och personerna helt underbart galna. Mest gillar jag de tre Robert Smith-kopiorna från Italien som mobbar en kompis för att han snarare ser ut som någon ur Thompson Twins än Robert. Tala om förolämpning.

Jag kommer att läsa Jag är ditt fan in i döden många gånger till innan biblioteket vill ha den tillbaka. Eller så köper jag den. Det finns alltid ett skäl att köpa en bra bok, eller hur?

 

Tio ordspråk att leva efter

Det finns alltid en god anledning till att köpa en bok.

 

Det är ett ordspråk som vi alla lever efter. Ett bra, gammalt klassiskt bokbloggarordspråk.

Efter att både jag och Helena publicerade varsitt annat bokbloggarordspråk föddes idén att gemensamt publicera några fler.

Första delen av våra gemensamma ansträngningar kunde ni se igår då våra tio bokbloggarbudord publicerade. Nu bjuder vi alltså på tio ordspråk att leva efter.

 

En bok ska aldrig resa ensam och böcker ska därför beställas och köpas i grupp.

Vi ska visserligen vara snälla mot våra plånböcker, men det är ändå viktigt att tänka på böckernas hälsa och välmående. Tänk att behöva ligga ensam i ett paket i flera dagar utan sällskap. Det ska ingen bok behöva uthärda.

 

Bättre en bok i handväskan än en tjugo på biblioteket.

Det säger ju sig själv att det är livsfarligt att gå hemifrån utan en bok. Vad ska du då göra om du får en minut över? Minst en ska finnas i handväskan, på biblioteket gör de ju ingen nytta.

 

En full kundvagn är till för att beställas.

Tack gode gud för kundvagnar som kommer ihåg de böcker som klickats i. Måste vara bästa uppfinningen sedan pocketfodralet. När kundvagnen är full (tänk på att det är en vagn, ingen korg) ska innehållet självklart klickas hem.

 

I krig och på bokrean är allt tillåtet.

Om det där sista exemplaret av din favoritbok ska bli ditt är det alltså bara att satsa allt. Möjligen gäller detsamma även på Bokmässan.

 

Varje resa inleds med en god bok.

Läsningen i sig innebär en resa, men även en fysisk, reell resa blir bättre i sällskap av en bok. Onödigt påpekande kan tyckas. Det är ju självklart.

 

Det finns inga dåliga böcker bara dåligt med lästid.

Och jo, det kanske finns dåliga böcker, men de flesta böcker blir bra bara tiden för dem finns. Att låta en bokbloggare få sin lästid är således av högsta vikt.

 

Ett bokpaket kommer sällan ensamt.

Kommentar överflödig.

 

Den som är flitig bibliotekslånare behöver inget gymkort.

Bokbloggarnas närstående skulle kanske säga att detta är en typisk variant av “inget ont som inte har något gott med sig” då bokhögarna hotar att ta över huset. Bokbloggarna själva skulle aldrig kalla en tygpåse full med böcker för något ont.

 

En brevbärare med en bokbloggare i sitt distrikt behöver inte heller något gym.

Alla brevbärare i våra distrikt borde alltså jubla varje gång han eller hon får lyfta ett paket i lådan.

 

Och så slutligen Helenas favorit (vampyrer kan med fördel ersättas med valfritt favoritinnehåll):

Det finns inget litterärt som inte kan bli bättre med några vampyrer.

 

Det här inlägget är ett samarbete mellan Enligt O och Fiktiviteter.

Del ett publicerades igår och går att läsa hos Helena och hos mig.

%d bloggare gillar detta: