Vad är egentligen realistiskt?
Hur viktigt är det för dig att böckernas intrig/karaktärer är realistiska? Om det inte är viktigt: Kan du ge exempel på någonting annat som bara måste tillgodoses för att du skall känna dig tillfreds med en bok. Om det är viktigt: Ge exempel på böcker som anser sakna realism och varför du tycker som du gör.
Så lyder frågan, eller kanske frågorna som Annika ställer i veckans Bokbloggsjerka. Och som vanligt är det inte så lätt att svara. Grundförutsättningen är att jag vill ha realistiska böcker, men vissa totalt orealistiska böcker fungerar utmärkt, medan andra inte funkar alls.
Ta Låt den rätta komma in till exempel. Jag skulle lätt kunna hävda att jag inte gillar böcker om vampyrer, men den älskade jag. Även Människohamn innehåller en hel del orealistiska saker, men den är ändå eller faktiskt kanske just därför helt suverän.
Jag gillade också Cirkeln skarpt, trots att handlingen är långt ifrån realistisk. Eller hur är det egentligen med den saken? Det kanske finns häxor? Det kanske inte är så orealistiskt ändå?
För att inte tala om Kafka på stranden där en av huvudpersonerna pratar med katter och en hel del annat totalt orealistiskt händer. Varför köper jag det?
Jo, det är klart att de böcker jag räknat upp på många sätt är orealistiska, men de är samtidigt så välskrivna att resultatet ändå blir realistiskt. Låter det konstigt? Det är det kanske och jag vet egentligen inte hur jag ska förklara att jag skrattar ihjäl mig åt Star trek, avskyr superhjältefilmer eller löjliga actionfilmer, medan jag älskar filmatiseringen av Sagan om ringen.
Jag tror att det har att göra med hur den orealistiska världen presenteras. Om den är skapad med känsla, eller om det bara handlar om att chockera. Mer tydligt än så kan jag inte förklara.
Annika skriver om deckare och sågar en av mina favoriter Simon Beckett för att hon tycker att det är för orealistiskt och onödigt läbbigt. Jag å andra sidan älskar alla orgier i insekter och förruttnelse. Likfarmarna och de osmakliga detaljerna. För mig är inga deckare realistiska och därför är det viktigaste att jag gillar författarens språk och dessutom huvudpersonen.
Jag hade väldigt svårt för den bok av Simon Kernick jag läste för att huvudpersonen var så hjärtlös och omoralisk. Jag kommer inte heller att läsa något mer av Viveca Sten eller Lars Bill Lundholm då jag varken gillade deras huvudpersoner eller deras sätt att skriva. Det ska mycket till för att en författare ska få en andra chans då det finns så många andra bra böcker att läsa istället.
Samma med chic-lit, en genre som på många sätt är totalt orealistisk, men som ändå kan roa mig ganska ofta trots allt otroligt som händer. Jag skrattade gott åt The Undomestic Godess som är totalt galen och totalt orealistisk.
Så svaret på frågan i rubriken är egentligen “det beror på” eller möjligen “jag har ingen aning”. Jag är inte så logisk när det kommer till läsning och det är det nog få som är. Vissa böcker funkar, andra inte och det beror som sagt inte bara på huruvida de är realistiska eller inte. Totalt orealistiska böcker kan vara helt trovärdiga, medan andra som kanske är mindre realistiska kan brista totalt i trovärdigheten. Det är inte så enkelt som det först verkar att jag gillar realistiska böcker och inte orealistiska. Snarare skulle jag säga att jag gillar trovärdiga och välskrivna böcker med huvudpersoner som jag blir engagerade i.
