Har glömt att berätta om en söt man med glimten i ögat som jag samtalade med på söndagsbrunchen i Katarina. Vår uppgift var att under lunchen gå ut och lyssna och iaktta människor, men det kändes väldigt oartigt att inte prata med någon.
Mannen mitt emot kan ha varit runt de 70 och han var väldigt intresserad av skrivarkursen. Han berättade att han haft en bokidé i många år, men när han började skriva så blev det “så jäkla tråkigt”.
Vi började sedan prata om böcker och läsning och det lät ungefär så här:
Jaha, är du en sån som läser mycket?
Jo det gör jag, jag gillar att läsa.
Läser du på tunnelbanan?
Nu är jag från Göteborg, men visst har jag alltid en bok i väskan.
Så du är en sån där bokberoende?
Ja, det kanske man kan säga.
Har du sökt terapi för det?
Nej, det kanske jag borde?
Ja, se min fru hon är bokberoende och hon har absolut ingen sjukdomsinsikt.
Och nej, sjukdomsinsikt har jag definitivt inte och jag brukar hävda att jag inte vill bli botad, men de senaste dagarna har jag faktiskt börjat fundera på hur knäpp jag egentligen är. När jag stressas över alla olästa böcker här hemma som jag verkligen vill läsa kan jag ändå inte låta bli att surfa runt på nätbokhandlarna och titta på böcker jag vill ha. Just den här veckan har jag inte köpt något och det får bli en lugn månad för att lässtressen inte ska bli för överhängande.
