Dag: 30 januari, 2011

En helt underbar berättelse

När Mario Vargas Llosa visade sig bli 2010 års nobelpristagare kände jag ingen längtan efter att läsa något av honom. Nu har Junot Diaz och Oscar Waos gjort att jag ändrat mig. Jag vill definitivt läsa Bockfesten för att få veta mer om Dominikanska Republiken och den grymme diktatorn Rafael Leonidas Trujillo som har stor betydelse för familjen i boken trots att han inte längre är vid makten.

Vi får möta Oscar, den överviktige megatönten som pratar som en gammaldags bok och är helt fixerad vid sci-fi. Flickor är också ett stort fascinationsämne, men han lyckas minst sagt sådär. Gång på gång blir han förälskad och kan liksom inte låta bli att bli lite för på, vilket alltid leder till förnedring.

Oscar och bokens berättare har mig fast från första sidan. Bäst gillar jag de avsnitt som handlar om Oscar, hans vän och hans syster, men det är också spännande att läsa deras mammas historia som Trujillo verkligen påverkat.

Språket är fantastiskt, berättarens tilltal personligt och roligt och vem det är som berättar vet vi egentligen inte förrän en bra bit in i handlingen. Ett snyggt grepp. Vi vet redan efter att ha läst titeln att det inte kommer att gå så bra för Oscar, men det spelar ingen roll. Trots sin tragiska handling är det här konstigt nog en riktigt rolig bok.

Oscar Waos korta, förunderliga liv är en mustig historia i ordet bästa bemärkelse. Rolig som bara den och samtidigt lärorik. Definitivt väl värd Pulitzerpriset 2008.  Jag visste absolut ingenting om Dominikanska republiken innan och det räknar författaren kallt med, därav alla underbara fotnoter som berättar om viktiga personer och händelser i DR:s historia. Jag älskar fotnoter ska tilläggas, men även den som inte gör det bör uppskatta de här.

Det ligger nära till hands att jämföra Junot Diaz med Jonas Hassen Khemiri då de har den svarta humorn och blatteperspektivet gemensamt. Hur som helst är Oscar Waos korta, förunderliga liv definitivt läsvärd och jag är glad att den kom i min väg. Försök att få tag på den du också. Kan du ingen spanska alls kanske du behöver lite assistans, då många och långa haranger är på just spanska. Här finns en ordlista, men knagglig skolspanska räcker långt så länge du har koll på vad puta betyder.

Thailand 2003

Alla andra skaffade barn eller köpte hus och vi drog till Thailand. Jag var 29 år och inne i en hysterisk jagvillaldrigblistorkris eller jagvillinteblisomallaandrakris eller kanske en jagvillaldrighanågrajäklaungaretthuspålandetochettjävlasvenssonlivkris eller möjligen kan man kalla den 30årskris rätt och slätt.

Vi började vår resa i Bangkok. Älskade, hatade Bangkok. Staden som är så vansinnig och så underbar på samma gång. Därefter tog vi tåget till Hua Hin där vi bodde på ett litet mysigt hotell en bit utanför centrum.

Mitt i mitt känslomässiga kaos läste jag Alkemisten av Paulo Coelho, en bok som jag säkert hade avskytt om jag läst den vid annat tillfälle, men nu kände jag bara, yes! Krisen gick över lite tillfälligt och jag tänkte att jag kanske skulle kunna undvika alla vuxenfällor trots allt.

Paradiset fann vi lite otippat på Ko Pha Ngan. Inga fullmånesfester dock, utan ett litet och undanskymt ställe där jag somnade i hängmattan var och varannan kväll. På grannön Ko Tao stannade vi dock bara en natt. Alla verkar älska stället, men jag blev bara stressad och maken rätt besviken på hur exploaterat det blivit sedan sist han var där. Istället blev det en tur till Ko Samui.

Mer böcker? Självklart! Jag läste Onåd av J M Coetzee och blev helt taget. Den är verkligen som ett knytnävsslag i magen. Upptäckte dessutom den finska deckardrottningen Leena Lehtolainen som det nu var ett tag sedan jag läste något av.

Annan bra läsning var Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal, Mannen utan öde av Imre Kertész och Kärlek het som chili av Laura Esquivel. En ganska så bra nivå på semesterläsningen om jag får säga det själv.

%d bloggare gillar detta: