Dag: 8 augusti, 2010

sudd[ighet]; suddiga konturer, otydlighet, något suddigt, konturlöst

1993 studerade jag i Brighton och tidigt på terminen kom ett för mig okänt band till campus på Sussex University, men jag var inte speciellt sugen på att åka ända dit på kvällen. Det var synd, för resten av året dansade jag ett oräkneligt antal gånger till There’s no other way och Sunday, sunday. Eller dansade förresten, det handlade mest om att hoppa upp och ner som en dåre. Fantastiska låtar är det hur som helst fortfarande!

1994 kom så Parklife och då studsade vi vidare till Girls and Boys på Kårens Hum-pub och Kompaniet. Samma år såg jag också Blur spela live och stod lyrisk längst fram. Trots att jag stod bara någon meter från Alex James lyckades jag aldrig förstå hur han lyckades ha en tänd cigarett i munnen hela tiden utan att jag såg honom tända någon. Viss förklaring fick jag faktiskt i boken, där han beskriver hur han tränade på att spela bas med en hand för att samtidigt kunna röka en cigarett.

Sagan om Blur startade på University of London, där Alex James studerade franska och lärde känna Graham Coxon. Han i sin tur kände Damon Albarn och Dave Rowntree och tillsammans började de spela i ett band som de senare kom att kalla Blur. Studietiden är riktigt rolig att läsa om. Alex James skriver rappt och roligt om sina misslyckade studier och hur han istället för att plugga spanska spelade bas.

Det är ett passande namn de skaffade sig mina ungdomsidoler Blur. Boken om dem har också en passande titel Bit of a Blur. När Alex James skriver om sin tid med de andra grabbarna är det definitivt både suddigt och konturlöst. Det handlar inte om att jag på något sätt vill klaga på Alex James sätt att skriva, tvärtom skriver han förvånansvärt bra, utan om alla liter alkohol  och andra saker de drar i sig. Minnena från the golden years kan inte vara många.

“Den näst fullaste medlemmen i världens fullaste band”, så beskriver Alex James sig själv och det stämmer troligen. Undrar bara hur någon kunde vara fullare än han med tanke på det liv han beskriver. En orgie i sprit, droger, sex och så lite musik ibland. Mest lider jag med Alex James flickvän Justine som sitter hemma och väntar på sin skithög till pojkvän som lever det glada livet utan henne. Alex skriver att han självklart hade dåligt samvete för det och att han alltid älskade henne, men han levde livet utan att tänka speciellt mycket på annat än sin nästa drink.

Det blir lite mycket knullande och supande ibland, men det är ändå en bra bok som Alex James har skrivit. Kanske för att den är både ärlig och naiv, men också för att han faktiskt lyckades bli helt nykter. Nu bor han i ett stort hus på landet och gör ekologisk ost. Han är gift med Claire och väntar tydligen sitt femte barn. Så kan det gå och tur är väl det.

Jag tror att det är en fördel att känna till Blur och deras musik för att riktigt uppskatta Bit of a Blur. Jag körde deras musik i bakgrunden under läsningen, nynna eller till och med sjöng ibland även då musiken bara fanns på sidorna och i mitt huvud. Bra musik, ganska bra om än ojämn bok ger en riktigt bra upplevelse. Egentligen är det väl Country House jag borde avsluta med, men det blir istället en av mina favoriter från underskattade Modern life is rubbish samt en spellista med mina favoriter Blur enligt O:

[http://www.youtube.com/watch?v=cCp9G2Cy2Qk]

Lindström vill ligga med dig

Jag har undvikit Jag är en sån som bara vill ligga med dig av Fredrik Lindström då jag tycker att titeln är så vansinnigt pubertal. Jag borde inte ha dömt boken efter titeln. Jag borde inte ens ha dömt titeldikten efter titeln, då den handlar om så mycket mer än ett engångsligg. Istället är dikten en riktigt vacker kärleksförklaring:

Jag vill ligga med
dina gamla bortkliade myggbett,
dina hoppfulla skolstarter
ligga mig igenom
din trötta gamla källare
full av nötta affischer och
brev skrivna med starlethandstil,
dina brevvänner,
trappuppgångar,
körsamlingar,
lessnader
höstar,
tysta söndagar
och overkliga förnimmelser av
på avstånd glimmande fönsterrutor […]

En av dem som lånat boken före mig hade vikt hundöron för att markera sina favoriter. Ganska spännande. Vi delade inte speciellt många favoriter, men det var kul att se vad någon annan tyckt om tillräckligt mycket för att vika sidan i en biblioteksbok.

Jag gillar Insikt som handlar om hur oerhört absurt det är att den moderna människan fortfarande håller på med något så ociviliserat som sex, Nära livet om de få tillfällen då livet faktiskt är så bra som det alltid borde vara, En obetydlig dag om en helt vanlig dag och ett par strumpor,  Gud tappar sugen om Gud som tröttnar på att bestämma, kanske är han utbränd, men nej riktigt så illa är det inte som tur är. Faktum är att jag gillar de flesta dikterna i denna väldigt snygga diktsamling.

Överhuvudtaget handlar dikterna om det som blev och det vi trodde att vi skulle få, eller det vi trodde att vi ville få. Kanske är livet inte på topp trots att vi har allt som vi önskat oss. Den  moderna människans öde är att inse att problemet inte beror på någon annan än oss själva. Som i Framtiden är sig inte lik om livet som inte alls blev som vi tänkte:

Somliga dagar
som gör anspråk
på att vara mitt liv
skulle jag bara
skrattande ha avfärdat
men jag vågar inte längre
vara så tvärsäker.

För visst är det så det är. Om någon berättat för mig om vissa dagar i mitt liv för säg tio år sedan hade jag avfärdat dem med ett skratt precis som personen i dikten.  Nu när jag är gammal och vis inser jag att livet bjuder på överraskningar och att det faktiskt är helt okej. Kanske kan vi också forma vårt liv så att det blir som vi vill liksom paret i Som vi ska ha det? Om inte annat kan vi kanske ta en paus en dag som i Torsdag och det regnar.

Jag tycker verkligen om Lindströms dikter. De är befriande lättillgängliga och igenkänningsfaktorn är hög. Ibland blir det lite för mycket av det lustiga, men större delen av dikterna är väldigt, väldigt bra.

Jag avslutar med första strofen i Vi som vet en dikt som både jag och den som vikit hundöron i boken gillar:

Vi är de som vet.
Vi vet också vad vi själva vet,
och vad vi inte vet.

Resten av dikterna får du läsa själv!

Originalinlägget publicerat av Lilla O 2010-05-17

Ibland får jag ett ryck och läser massa lyrik. Ibland kan det gå månader utan att jag läser en endaste dikt. Det är synd, då lyrik är en väldigt speciellt genre som väcker många tankar och känslor hos mig.

Vilka är dina underland?

Har just lyssnat på Johanna Koljonens sommarprogram. Lika fantastiskt som allt hon gör. Det räcker att höra hennes röst för att jag ska falla i trans. Jag och två väninnor diskuterade kvinnor vi är hemligt förälskade i och kom fram till att hon stod högst på allas listor tillsammans med Lena Sundström.

Johanna Koljonen pratade om underland och kaninhål. Platser där vi går in och kommer ut helt förändrade. Hennes underland var till exempel Oxford. Där drömde jag också om att studera. Det blev en termin på Sussex University istället, men det var helt okej det också. Min romantiskt skimrande bild av Oxford finns dock fortfarande kvar.

Brighton var på ett sätt ett underland. Jag var inte densamma när jag kom hem som när jag åkte. Pedagogen och Humanisten i Göteborg hör också till mina omvälvande underland. Det riktas mycket kritik mot Lärarutbildningen och den görs om var och vartannat år för att allt dåligt i skolan hör samman med hur lärare utbildas. Jag tror inte att det är så enkelt. En utbildning handlar inte bara om att göra det lärarna säger och läsa de böcker som står på litteraturlistan, eller ens att klara tentor och skriva godkända uppsatser. Du måste leva i ditt framtida yrke, finna en egen identitet, tänka själva, pröva dina teorier mot andras. Ingen kan säga till dig vilken sorts lärare du ska bli, eller hur du ska fylla dina lektioner. Kravet på utveckling ligger på studenten. Så måste det vara.

Under de senaste tre åren då jag arbetat på Individuella Programmet har jag utvecklats både som lärare och människa. Jag var inte färdig 1998 när jag tog min examen som lärare. Jag var förändrad helt klart, men det fanns oändligt många fler kaninhål som jag har behövt gå ner i därefter för att förändras ytterligare. Hösten bjuder på några helt nya kaninhål som definitivt ska bli spännande att besöka.

Vilka platser har förändrat dig?

%d bloggare gillar detta: