Dag: 25 juli, 2010

Vinn en ljudbok

En bloggflytt måste självklart firas och det gör jag genom att lotta ut en ljudbok från Damm Förlag av en av mina favoritförfattare Karin Alfredsson. Boken heter Klockan 21.37 och är den tredje boken om läkaren Ellen Elg. Den här gången befinner hon sig på en abortbåt utanför den polska kusten, men det är bara en liten del av en väldigt komplex historia. Väldigt bra bok! Läs vad jag skrivit om den här.

Just ljudböcker är dock inte min grej, jag har för dålig koncentrationsförmåga för att kunna lyssna, därför skänker jag den gärna till någon som har mer glädje av den.

Vad ska du då göra för att få boken hemskickad till dig?

Skriv ett inlägg om utlottningen i din blogg, lämna en kommentar här med länk eller mail där jag kan nå dig och hoppas sedan på turen. Någon av grabbarna O kommer att hålla i själva lottdragningen. Vinnaren koras den 1 augusti.

Konsten att vara sig själv

 

Vad mina vänner inte vet av Sonya Sones är en helt fantastisk bok. Prosalyrik är verkligen ett bra sätt att närma sig poesins underbara värld utan att krångla till det eller skrämma bort ovana läsare. Språket är precist och vackert. Dikterna går att läsa var för sig, Jag har ett litet gråtproblem och Mammas goda råd är exempel på detta, men det är helheten som de skapar som är så bra.

Vi får följa Sophie som är kär i den coola och supersnygge Dylan. Hon vill inget annat än att kyssa honom och tänker mycket på både kyssar och sex. Ju mer hon lär känna honom, desto mindre vill hon faktiskt kyssa honom. Magin försvinner och en magisk, maskerad dansör träder in i hennes drömmar istället.

De viktigaste i Sophies liv är trots allt vännerna Rachel och Grace som varit vänner sedan i början av trean. De delar det mesta om livet och kärleken, men riktigt allt vågar Sophie inte berätta. Som vem hennes nya drömkille är till exempel. Lika viktigt som rätt vänner är nämligen rätt kille. Utan detta får man ingen status och utan status är man ingen. Eller rättare sagt så är man en Murphy. Murphy är den mest misslyckade killen i hela skolan och honom bör man hålla sig långt borta från. Ensamhet och utanförskap kan smitta.

Sonya Sones är en riktigt bra författare som jag definitivt vill läsa mycket mer av. Vad mina vänner inte vet är verkligen en superb ungdomsbok som alla som någon gång varit ung kan uppskatta. Rolig, varm och ärlig.  En liten pärla! Nu ska jag leta fram andra boken om Sophie som heter Vad min flickvän inte vet.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-07-01

Sedan dess har jag också läst boken på engelska och då heter den What my mother doesn’t know och är om möjligt ännu bättre. Jag har också läst fortsättningen både på svenska och engelska, Vad min flickvän inte vet (What my girlfriend doesn’t know) och därför passar det bra med en repris. Ett helt nytt och fräscht inlägg om bok nummer två kommer snart.

Om det oundvikliga slutet

När jag var liten var jag väldigt rädd för kärnvapenkrig. Så rädd att jag ibland inte kunde sova om kvällarna. Jag var inte ensam. Alla i  min klass var rädda. Så rädda att vi skrev brev till Olof Palme och bad honom ta bort alla kärnvapen. Han svarade att det lät som ett bra förslag, men att det var en svår uppgift.

I Nevil Shutes On the beach har det hemskaste hänt. Norra jordklotet är helt öde efter ett tredje världskrig där vätebomber förstört allt. Vi vet egentligen inte riktigt vad som har hänt, men långsamt, långsamt börjar vi förstå riktigt hur illa det är och att ingen kan göra någonting för att stoppa det oundvikliga.Strålningen sprider sig och i del efter del av världen dör alla. Melbourne är en sista stora staden som kommer att drabbas och det är här handlingen utspelar sig. Då all olja funnits på norra halvklotet finns det ingen bensin att tillgå och människor lever en slags mix av ett modernt och ett väldigt gammaldags liv.

Vi får träffa paret Peter och Mary Holmes som bor med sin lilla dotter utanför staden. Peter arbetar i flottan och får som sista uppdrag att åka med en ubåt till USA:s östra kust för att bland annat undersöka radiosignaler som kommer därifrån. Operationen leds av den amerikanske befälhavaren Dwight Lionel Towers. En man som förlorat sin familj, men vägrar inse det. Som fortfarande vill tro att världen är oförstörd. Det är hans sätt att hantera situationen.

Yrvädret Moira Davidson, som försöker dränka sina sorger i allt för mycket konjak, blir ett stort stöd för Dwight. Hon är djupt förälskad, men respekterar hans inställning till den familj han fortfarande vill ska finnas. Tillsammans hittar de ändå ett sätt att överleva.

Alla hanterar situationen olika. Många väljer att totalt ignorera den. In i det sista vill till exempel Mary Holmes inte tro att katastrofen ska nå dem. Hon vill köpa lökar till trädgården, en gräsklippare och annat som de kan komma att behöva i framtiden. Att hon om några veckor ska behöva ta livet av sig själv och sin dotter är absolut ingenting hon vill tänka på.

Kanske är det Mary jag sympatiserar mest med. Hon hamnar många gånger i skymundan, men att tänka sig hennes ensamma liv då maken är ute med USS Sawfish och den fruktansvärda sorg hon måste känna över att veta att hon aldrig kommer att få se sin dotter växa upp. Peter försöker göra allt för att Mary ska kunna fortsätta lura sig själv. Det blir lättare då för båda.

Julian Osborne, vetenskapsmannen som också är med på USS Sawfish, tar istället fram sin gamla bil för att delta i den sista biltävlingen någonsin. Varför spara på krutet om döden ändå är nära?

Nevil Shute har ett väldigt neutralt och sakligt språk, vilket gör att On the beach blir väldigt obehaglig att läsa. Trots att språket signalerar distans är det väldigt svårt att inte bli berörd. Egentligen tror jag att effekten blir att desperationen blir ännu tydligare. Det är ingen lättläst bok då varje ord har betydelse, men den är en väldigt bra och obehaglig. Den krypande och otäcka stämningen som byggs upp i väntan på undergången tar verkligen tag i mig och jag var tvungen att göra pauser i läsningen vid flera tillfällen för att hämta andan.

Jag är glad att jag läste On the beach som stått i hyllan hur länge som helst. Det är en kraftfull roman, som i sin skenbara enkelhet försöker få oss att tänka på hur skört livet är.

%d bloggare gillar detta: