enligt O

Tankar från en bokberoende

Välkomna till Portugal

Förra året vann Portugal för första gången Eurovision med charmiga Salvador Sobral som sjöng fina Amar Pelos Dois, en av mina favoriter förra året. Igår sändes första semifinalen med fyra kvinnliga programledare, som en kontrast till förra årets mansdominans, men det hade helt klart räckt med färre damer på scenen. Jag måste dock säga att det var ovanligt många helt okej låtar, några var till och med bra på riktigt.

De tio bidrag som tog sig till finalen på lördag är:

Österrike skickar Cesár Sampson med låten Nobody but you. Det här gillar jag. Snyggt och smygsvängigt, dessutom sjunger Sampson hur bra som helst. Egentligen inte min typ av musik, men jag fastnar ändå. Soul, pop och gospel i en mäktig kombination. Kanske min största favorit i första semin.

Estland skickar en opera-ballad och det är inte alls min grej. Visst kan Elina Nechayeva sjunga, men låten La forza är helt ärligt rätt gräslig. Så är också den gigantiska klänningen som täcker en stor del av scenen. De som röstade tyckte uppenbarligen inte som jag.

Litauen kör en klassisk Eurovision-ballad som hade varit helt ointressant om sångerskan Ieva Zasimauskaitė inte haft en så särpräglad och intressant röst. Nu fastnar jag för When we’re old trots att den dryper av smör och det var jag inte ensam om. Vackert och rörande.

Israel utser sin kandidat till Eurovision genom en talangjakt. Vinnaren heter i år Netta och hennes låt Toy. Helt klart en låt som inte liknar något jag hört tidigare. Jag funderade ett tag på vad jag egentligen skulle tycka och bestämde mig för att jag älskar Netta, som utan tvekan är coolast på scenen i år. Låten är annorlunda, framträdandet likaså och budskapet relevant. Det här kan mycket väl vara årets vinnare.

Sist ut i semifinal 1 var Eleni Foureira från Cypern med låten Fuego och svenska dansare på scenen. De gjorde ett bra jobb i en rätt svängig danslåt, som inte är min grej, men som jag tror kan få många röster i finalen. Den sticker ut på ett bra sätt och är en storfavorit som höll för trycket.

Mikolas Josef från Tjeckien inledde sin karriär som gatumusiker och är en av de favorittippade i årets tävling. Låten heter Lie to me och den har han skrivit själv. Rätt svängigt, men ännu en låt som verkar ha hämtats från 90-talet. Cool kille dock, jag gillar honom, men trots att låten är en som fastnar är det en man (jag) tröttnar snabbt på. Jag tröttnade faktiskt innan de tre minuterna var över, men röster fick han så att det räckte till en final.

Bulgarien skickar en bulgarisk-amerikansk supergrupp med en svensk låtskrivare. Gruppen heter Equinox och låten Bones. En rätt så anonym låt med 80-tals-vibbar som inte är varken bra eller dålig, mest slätstruken. Mot slutet blir det ganska pampigt, men jag är inte jätteförtjust. Nu tog den sig till final, så min smak är kanske inte så mycket att gå på. De är trots allt storfavoriter.

Albanien skickar rockhjälten Eugent Bushpepa och hans egenskrivna Mall är en albansk countrylåt med stråk av irländsk (eller kanske albansk?) folkmusik och Bon Jovi. Låter det märkligt? Kanske, men jag tycker att det funkar förvånansvärt bra, även om det inte alls är min kopp te. Helt klart gick det hem i stugorna.

Sara Aalto har varit med i brittiska X Factor och är väldigt populär även i hemlandet Finland. Hennes låt Monsters är helt okej, men utan wow-faktor. Jag gillar dock att den känns mer nutida än de flesta andra bidrag, däremot är scenshowen minst sagt mossig och körsångerskorna helt bisarra. Jag är lite överraskad över att hon tog sig till final, men visst är det roligt för Finland.

Det är helt klart så att diverse tv-sända talangtävlingar tar över inte bara de svenska deltävlingarna, utan även Eurovision. Ryan O’Shaughnessy som tävlar för Irland har tävlat i Britain’s got talent och låten han sjunger i Eurovision heter Together. En av många ballader och en ganska fin sådan framförd med mycket känsla. Jag har lite svårt för falsetten, men den funkar. Ett extra plus för dansarna.

Vilka saknar jag då i finalen?

Möjligen Zibbz (en förkortning av syskon) från Schweiz som  tävlade med låten Stones. En rätt bra låt med skönt gung. Jag gillar sångerskan Corinne Gfellers röst som helt klar har karaktär. En av mina favoriter i semifinal 1, trots (eller tack vare) 90-talsinfluenserna.

Jag tyckte även om  Crazy med Franka som representerade Kroatien. En låt som är rätt stämningsfull, men som påminner så otroligt mycket om en gammal låt att jag inte riktigt kunde lyssna. Rätt bra ändå med en skicklig sångerska och kvällens kanske bästa ballad. Men det höll de som röstade alltså inte med om.

Lite synd också att Island inte tog sig till final, men kanske inte så oväntat. Ari Ólafson kallas för en isländsk Johnny Logan och det ligger något i det. Låten Our Choice är väl smörig för min smak och även om Logan också kan anklagas för att vara superdupersmörig så föredrar jag honom varje dag i veckan. Grabben kan helt klart sjunga, men jag var tveksam och det var jag inte ensam om.

Azerbajdzjan brukar satsa hårt på Eurovision och har aldrig missat en final, men jag gillade låten X my heart med Aisel sådär och förstår att de inte gick vidare i år. Käckt och poppigt, men knappast modernt. Scenshowen var närmast patetisk och kläderna gräsliga. En blek Loreen-kopia som kör ett sto-o-o-o-p istället för u-u-u-u-p. Tydligen brukar sångerskan sjunga jazz och det hade jag helt klart föredragit även här.

Redan klara för final är förra årets vinnare Portugal som skickar samma låt i år igen, typ. Det gör även Spanien konstigt nog. Amaia y Alfred är dock lika söta som låten Tu Canción. Storbritannien har också en stående plats i finalen och brukar väl förvalta den sådär. I år är det SuRie med poppiga Storm som ska försöka undvika bottenplacering. Det kan funka.

Vilka favoriter hade du i första semin? Håller du med mig och/eller de som röstade, eller har du kanske en helt annan favorit?

Imorgon är det dags för den andra semin och då är jag på’t igen. Min hatkärlek till Eurovision är stor.

Föregående

Boktipsarkväll på jobbet

Nästa

Olikhetsutmaningen: flipp eller flopp?

2 kommentarer

  1. så du är där på riktigt… och läser Pessoa??

Kommentarsfunktionen är avstängd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: