Det finns historier som alla bör känna till och böcker alla borde läsa. Anne Franks dagbok är en sådan bok, då den beskriver en tid och ett människoöde som vi aldrig får glömma. Anne Franks historia påminner oss om att de judar som dödades under andra världskriget inte kan eller får ses som en anonym massa, utan riktiga människor av kött och blod som hade drömmar om ett gott liv precis som du och jag. I huset i Amsterdam levde hon gömd med sina föräldrar i hopp om att faktiskt få leva det livet fullt ut. Så blev det inte.

Våren 2015 besökte jag Anne Franks hus i Amsterdam tillsammans med Anna och det är var ett besök som väckte känslor. Även om det ”bara” är en byggnad blev den holländska flickans öde så verkligt. Ett annat besök som öppnade ögonen på mig var det till Sachsenhausen, koncentrationslägret precis norr om Berlin,  på gymnasiet. Någonstans krävs ett sådant besök för att man på riktigt ska kunna förstå vilka vidrigheter som pågick under kriget. Nazisternas handlingar får aldrig glömmas bort, förminskas eller relativiseras.

Dagens bonusbok blir en bok som jag lärde mig mycket nytt av, nämligen 1947 av Elisabeth Åsbrink, där författaren med all önskvärd tydlighet visar att nazismen aldrig dog och att dagens anhängare därför inte borde kallas nynazister, utan faktiskt nazister. Forna nazister flydde till Sydamerika och fick hjälp av bland andra svenske fascistledaren Per Engdahl. 1947 börjar Per Engdahl arbetet med att knyta samman nazister och fascister i Europa och mycket av källorna har försökt döljas. Det handlade om nazister och fascister som varit i högsta grad aktiva under kriget och som fortsatte sitt arbete. Kopplingen till Sydamerika blev bland annat en tidning där en rad skribenter spred propaganda som för tankarna till dagens högerpopulistiska rörelser som SD tillhör.

Läs gärna min intervju med Elisabeth Åsbrink på Kulturkollo.