Någon slags schlageryra

Jag är grymt kluven när det gäller Eurovision. En del av mig älskar spektaklet, medan en annan blir trött innan det ens börjat.

När semifinal 1 inleddes i Kiev satt hela familjen O i soffan. Mer eller mindre pigga och engagerade. De flesta höll sig vakna, men det var svårt ibland.

De svenska kommentatorerna får oss att fnissa. De tre ukrainska snubbarna känns väl lite krystade minst sagt, men de stör inte allt för mycket. I semifinalerna är det ju verkligen musiken som står i centrum.

Först ut är Sverige och Robin Bengtsson. Född 1990 alltså, vilket gör tant lite mer tantig och en aning åldersnojig. En och annan mer eller mindre gammal tant kan nog fastna för unge herr Bengtsson. Och tyvärr är de hemska löpbanden kvar. Inte min grej alls. Visserligen är det långt ifrån en dansare till sångare vi skickat till Kiev, så se fyller kanske en funktion. Det lät bra ändå och rösten höll. Sämre producerat än i Sverige dock. Kameravinklarna sitter sådär.

En sak jag inte fattar är varför så många skickar en likadan låt som vann året innan. Samma låt lär inte vinna två år i rad. Georgiens låt var till exempel mer än lovligt tråkig. Lite Bond-vibbar som kanske kan locka någon, men mest tråkigt mespampig. Sjunga kan hon dock, det måste jag tillstå.

Att Australien är en del av Eurovision kan tyckas märkligt, men jag tycker att de tre låtar de hittills tävlat med har varit riktigt bra, speciellt Guy Sebastians från 2015. Årets bidrag är bra för att vara ballad och trots att sångaren Isaiah darrar lite på rösten berör han ordentligt. En favorit.

Albanien bjuder också på en ballad och jag håller på att somna. Inte kul någonstans. Lite känns det som oändliga tre minuter. En av ungarna undrar varför hon skriker så och ja, det kan man undra.

Belgien skickar en skräckslagen Blanche, med en röst som jag gillar skarpt. Däremot är det nästan smärtsamt att titta på henne. Stackars lilla nervösa sjuttonåring. På radio kommer den nog att funka bra tror vi. Det är en fin låt.

Slavko från Montenegro ”sveper in som glittrig storm”, säger Måns Zelmerlöw och det behövs för att lätta upp stämningen. Galet och uppsluppet. Klockrent efter alla sega låtar. Det här funkar tycker jag, men alla i familjen håller inte med. Koreografin lockar till skratt och frågan är om det är meningen.

Norma John från Finland tävlar med Blackbird. Vackert och stämningsfullt. En av de bästa balladerna hittills, men det känns inte som ett klockrent tävlingsbidrag. Lite för långsamt.

Lite svårbegripligt är Azerbadjans bidrag. Mycket Cranberries över musiken och en man med hästmask som dansar loss på en stege roar grabbarna O. Någon kanske röstar på detta spektakel, men för mig är det ganska obegripligt. Kanske hade det varit bättre att bara lyssna och inte titta.

Portugal är Lottas favorit och Salvador Sobral kan helt klart sjunga. En gammaldags jazzschlager som går rakt in i hjärtat. Men vinnare? Det känns otroligt, men otroliga saker har skett förr. Kan monster från Finland vinna, borde en excentrisk portugis kunna göra det. Skrällvarning helt klart.

Grekland så med Demi och två svandansare. Mycket ska man se. Ännu en hyfsad låt dock och en lite skön musikalschlagerkänsla som övergår i hysterisk eurodisco. Då trappar sångerskan rösten och vi frustar av skratt åt svandansen. Minnesvärd, men inte av någon bra anledning,

Kasia från Polen bjuder på ännu en ballad. Svensk låtskrivare, skön röst, men ingen bra låt. Bondvibbar ännu en gång. Segt. Tur att man kan blogga under tiden. Svantemat går dessutom igen i sångerskans märkliga klänning.

Moldavien och epic sax guy med vänner. Ännu en märkligt koreograferad låt, men en av de bästa låtarna trots det. I alla fall enligt grabbarna O. Blunda och lyssna är det som gäller alltså. Till final borde den gå, med tanke på alla sega nummer.

Islands sångerska Svala är cool med vinden i kläderna låter helt okej om än med mycket märklig text och bättre sång än rap. Jag är kluven och har gärna fel, men tror tyvärr inte på Island.

Tjeckiens sångerska imponerar och jag gillar låten ganska mycket. Smörig, men trevlig och ganska behaglig att lyssna på. Det måste väl ändå gå bättre än tidigare för Tjeckien och final istället för taxfree-shopen för Martina Bárta.

Cypern + Hovig + G:son = SANT en låt som liknar hur många andra som helst och skulle göra sig perfekt om man vill tränabody pump. Annars funkar den väl sådär. Men ja, vidare går den nog.

Armeniens bidrag är en synthdoftande etnoballad med lite Frozen-vibbar och då menar jag Madonnas låt, inte Elsas film. Knäppa låtar med eld på scenen går inte sällan hem och det här kan funka. Frågan är bara om kombinationen eld och ballad vinner röster två år i rad.

Musikalballad från Slovenien är näst sist av kvällens bidrag. Jag får verkligen krupp på alla mer eller mindre ointressanta och sega bidrag. Den här här helt klart till de sämsta. Pekoral. Visst kan han sjunga, men det är så överdrivet och teatraliskt. Tydligen populärt, så jag får väl tippa på en finalplats för Omar Naber.

Och så slutligen Lettland och Triana Park. Unikt helt klart. Sångerskan har riktigt udda stil och det kan bli både flipp och flopp. Att sticka ut är nog ändå bra. Eller? Det kan vara för knäppt.

Tio av arton låtar går vidare. Jag hoppas och/eller tror på (utan inbördes ordning)

Sverige

Australien

Montenegro

Portugal

Moldavien

Tjeckien

Cypern

Armenien

Slovenien

Lettland

 

Oddsen säger att följande tio går vidare:

1. Portugal

2. Armenien

3. Sverige

4. Azerbajdzjan

5. Grekland

6. Belgien

7. Australien

8. Finland

9. Polen

10. Moldavien

 

Vi får se om jag eller spelarna har mest rätt.

Vilka tror du på? Någon favorit?

 

Uppdatering

Följande tio gick till final från semifinal 1:

 

Moldavien

Azerbajdzjan

Grekland

Sverige

Portugal

Polen

Armenien

Australien

Cypern

Belgien

 

Sex rätt för mig och nio för spelbolagen …

Läs också:

One comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge