En bok som höll för omläsning

Idag avslutades en härlig läshelg i Varberg med en cirkel om Musselstranden av Marie Hermansson. Den inleds när huvudpersonen Ulrika är vuxen och tar med sina två söner till den otillgängliga Musselstranden. En av pojkarna hittar en okänd grotta och i den finns ett skelett. Polisen kallas dit och det visar sig att skelettet är gammalt. Det får Ulrika att tänka på en sommar för länge sedan när den lilla flickan Maja, adoptivsyster till Ulrikas sommarvän Ann-Marie, försvinner spårlöst.

Jag minns att jag älskade Musselstranden när jag läste den för många år sedan, men när jag började läsa om den insåg jag att jag inte kom ihåg nästan någonting av den. Jag mindes kajaken, själva stranden, men faktiskt inte mycket mer. Inte ens flickan som försvann. Minnet av vänskapen mellan Ann-Marie och Ulrika minns jag endast väldigt vagt.

Ulrika och Ann-Marie är sommarvänner. Ann-Maries familj bor i Stockholm och föräldarna är ansedda personer. Ulrika älskar den stora familjen och önskar inte sällan att de vore hennes. Hon drömmer om att hon är Ann-Maries okända tvillingsyster och att hon ska få bo i familjen Gattmans vackra sommarhus. Livet de lever i Stockholm vet hon ingenting om. När Ulrika åter till Göteborg och Ann-Marie till Stockholm hörs de knappt av innan det är sommar igen.

Ann-Marie har två äldre systrar och en bror som är äldre än hon. Sedan finns också Maja, som föräldrarna adopterat från ett barnhem i Bangalore efter att de sett henne där helt övergiven i en säng. Tyvärr blir det inte alls som de tänkt sig. Maja, som flickan får heta, vill inte alls ha deras kärlek och hon förblir lika tyst som när hon först kom.

Redan efter ett par kapitel var jag så otroligt glad att jag faktiskt läste om Musselstranden. Det är en välskriven och väldigt läsvärd bok. Nu tänkte jag en del på Ulrika och hennes kraschade äktenskap, samt på hur nutiden och barndomen samspelade. Jag tänkte också mer på hur Majas adoptivföräldrar behandlade henne, än på vänskapen mellan Ulrika och Majas stora syster Ann-Marie. Därmed inte sagt att vänskapen inte berörde, för det gjorde den verkligen. Många böcker beskriver kvinnlig vänskap, men Hermansson lyckas helt klart bättre än de flesta. Har du inte läst Musselstranden nyss tycker jag verkligen att du ska göra det. Stora Bokälskarsällskapet, som personalen på Hotell Gästis kallade oss, tyckte alla mycket om den och det genomsnittliga betyget blev 4.36. Själv var jag väldigt nära att ge den en femma, men stannade vid 4,5.

Läs också:

3 comments