Sommarens klassiker var Pennskaftet

pennskaftet

Jag hade stora planer för min sommarläsning, men den blev magrare än vanligt. Ingen solstol att landa i betydde väldigt många färre lästa böcker än vanligt. Bland de lästa fanns dessutom bara en klassiker, nämligen Elin Wägners Pennskaftet. Jag hade hoppats att det skulle vara en bok för mina elever, men det är jag tveksam till. Det betyder dock inte att den inte var läsvärd, men det gammaldags språket kommer att avskräcka gymnasieungdomar som inte har väldigt god läsvana. Inte konstigt då romanen kom ut 1910.

Huvudpersonen i Wägners tredje roman är journalisten Barbro Magnus, som engagerar sig i rösträttskampen. Hennes smeknamn är Pennskaftet, därav bokens titel. Vi får lära känna många av de ledande kvinnokämparna och Wägner bjuder på en oväntat frispråkig författare, där sex före äktenskap och prostitution får ta plats. Pennskaftet är en härlig blandning av duktig Sprakfåle och frisinnad feminist. Hon vill verkligen gifta sig med arkitekten Dick Block, men i väntan på det har de ett förhållande som måste ha varit ganska så ovanligt på den tiden.

Pennskaftet hyr ett rum på pensionat och där träffar hon lärarinnan Cecilia Bech, som även hon börjar engagera sig i kampen för kvinnlig rösträtt. Hon är mer tillbakadragen än Pennskaftet, men de blir ändå goda vänner. På uppmaning av sin nya väninna skaffar Cecilia en egen lägenhet, som kommer att fungera som en mötesplats.

Det som är spännande (och lite skrämmande) med Pennskaftet är att den fortfarande är aktuell. Visst är det så att kvinnor har rösträtt, men vissa mönster känns igen och kampen för ett jämlikt samhälle är definitivt ständigt pågående. Jag läser den med kvinnorna i Fröken Frimans krig på näthinnan. Det är intressant att lära känna en grupp kvinnor som kämpar för sin ökade frihet. Pennskaftet är dock ingen alldeles lätt bok att ta till sig och jag skulle önska att den nyöversattes och fick den uppmärksamhet den förtjänar. Elin Wägner får på tok för lite plats med tanke på hur framgångsrik hon var i sin samtid. Det är väldigt synd. Norrtullsligan av samma författare är enklare att läsa och även den fortfarande aktuell. Den har många elever läst och uppskattat, men också blivit lite deprimerade över att samma problem finns fortfarande.

 

Läs också:

2 comments