Om samhällsklimat och litteratur

  
Fredagens första seminarium för min del blev Diskutera samhällsklimatet i klassrummet med litteraturens hjälp! med Gunnar Ardelius, Lawen Mohtadi, Jens Liljestrand och Ann-Sofie Lindholm med moderator Åsa Lundholm. 

Igår var Gunnar Ardelius med och arrangerade en aktion för demokrati och litteraturens roll för gemenskap. En kedja av människor bildades som räckte till Ungerns monter. 

Laven Mohtadi har skrivit om Katarina Taikon och talar om hur viktigt det var att Katitzi gavs ut på nytt. Det gör att romsk kultur blir en del av vårt kulturarv, utan att det blir påtvingat och påklistrat. Där håller jag med henne, då jag skulle säga att mycket finns att lära genom skönlitteratur. 

Taikon ville påverka barn och unga genom sina böcker och på sikt påverka samhället. Hon var övertygad om att de skulle bidra till att synen på romer förändras. Just att bredda elevers världar är det jag tänker mycket på då jag tipsar mina elever om böcker och ibland väljer böcker åt dem. 

Jens Liljestrand är journalist och författare och får frågan om vad som är viktigast, journalistik eller skönlitteratur. Han ger Kambodja som exempel, där ingen läser, varken tidningar eller böcker. De har gått från analfabetism till mobiler uttrycker han det och menar att skriftspråket är en förutsättning för att få en samhällsdebatt och även bearbeta det dom hänt. 

Är det inte ett problem är att det tar tid innan berättelser blir skrivna, men som Ann-Sofie Lindholm påpekar går det att förstå t.ex. flyktingströmmen idag genom att läsa en bok som Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Hon talar om allt som ligger på ungdomars axlar om världens elände och vikten av att ge dem hopp. De behöver känna att det går att förändra. 

Nyckelordet är tillsammans när det kommer till läsning. Visst är de själva med bokstäverna, säger Ann-Sofie Lindström, men genom att tala om det vi läser får vi fler perspektiv. Det är viktigt att både tala och lyssna. 

Liljestrand spinner vidare och talar om hur litteratur är den enda konstformen som kräver aktivitet. Det är också den enda konstformen där du får ta del av andras tankar, som kan bli dina egna. Det betyder att läsning och empati hör ihop. Han menar att vi inte alls är ensamma då vi läser, då vi läser tillsammans med karaktärerna och den som skapat dem. Fördelen med film, påpekar Mohtadi, är att även den som inte har energi att läsa får berättelser ändå. 

Vad är bra litteratur? Kan det finnas litteratur som är för kontroversiell för klassrummet? Ardelius talar om hur dålig litteratur kan cementera fördomar och stereotyper. Jag tänker att det även gäller media, där den som formar sin bild av världen från Avpixlat, Fria Tider och andra rasistiska sajter. 

Skolan har ett stort ansvar för att få eleverna att läsa och Lindholm talar om att läsarna bland eleverna har blivit färre. Hon hoppas på en vändning och även jag tror och hoppas på att det är så. Då måste det satsar mycket på just läsning och även om det börjar hända saker har vi lång väg att gå. 

Ardelius talar om hur litteraturen och tillgången till det litterära samtalet är en klassfråga. Han berättar om hur man i Norge satsar massor på att få ut författare i skolor, vilket inte alls görs i Sverige. Det borde definitivt förändras, för att elever ska få möta andra som talar om litteratur än lärarna. Dessutom påpekar han att de får en speciell känsla i samtalet då författare självklart talar om sina böcker med stor entusiasm. Viktigt är också att de saker som är kontroversiella i litteraturen kan diskuteras. 

Tips på bra texter att läsa i skolan avslutar seminariet. Jag återkommer med dem och andra texter i ett separat inlägg. 

Läs också: