Spännande om trasig kvinna

O_HawkinsKv_påtgeCMY_107511

Kvinnan på tåget av Paula Hawkins är en bok som ”alla” verkar ha läst, trots att den är alldeles ny. Kanske för att den jämförts med Gone girl av Gillian Flynn. Låt mig göra det klart från början, Kvinnan på tåget är en bra bok, men Paula Hawkins är inte en ny Gillian Flynn. Tycker egentligen knappt att Gone girl är Flynn, men det är en annan historia.

Det Paula Hawkins bjuder på är en bra och spännande studie av en kvinnas sammanbrott. Egentligen har huvudpersonen Rachel nästan nått botten redan när vi träffar henne, men det blir värre och vi får också ledtrådar till hur hon blivit den hon blivit. Rachel dricker bort sitt liv. Varje dag tar hon tåget till ett jobb hon inte längre har, för att behålla någon slags fasad. Tåget går förbi hennes gamla liv, huset där hon bodde med sin man. Han som nu älskar Anna och deras gemensamma barn.

Från tåget kan hon också se ett annat par. Hon kallar dem Jess och Jason och fantiserar ihop en hel värld kring dem, där de är det perfekta paret. Vissa små ledtrådar gör att hon någonstans inser att så inte är fallet.

En kväll befinner sig Rachel i sina gamla kvarter. Hon har druckit alldeles för mycket och minns inte mycket mer av kvällen än att hon talar med en man. Dagen efter vaknar hon upp till nyheten att en kvinna försvunnit precis där Rachel varit under kvällen. Det är Jess, som egentligen heter Megan och Rachel anar att hon kanske sett något. Om hon bara inte hade druckit så mycket kanske hon kunde hjälpa polisen att hitta Megan. Vissa saker vet hon dock och hon söker upp Megans man Scott.

Det är Rachel som berättar det mesta av historien. Naket avslöjar hon sina mörkaste sidor och det är svårt att inte beröras. En del av mig tycker verkligen illa om henne, men hon får ändå mina sympatier. Det måste vara svårt att se sin man lycklig med en annan, men samtidigt är igen värd att supa sönder sitt liv för. Väninnan som låter henne bo i sin lägenhet är verkligen en ängel. Hon har definitivt mina sympatier.

Även Megan och Anna berättar om sina liv och Hawkins ger oss pusselbit efter pusselbit. Allt är inte som det verkat vara från början, ingenting är lika enkelt och alla är de måna om en fin fasad. Kvinnan på tåget är en spännande och välskriven bok som jag läser snabbt, snabbt. Hawkins debut är väl värd uppmärksamheten, trots att det inte är en ny Gone girl, utan faktiskt en helt annan sorts bok.

 

 

Läs också:

2 comments