Sekwa hälsade på

Igår var det fransk afton på Bokia i Lerum och minst halva #boblmafväst var på plats. Helén Enqvist från favoriförlaget [sekwa] fanns på plats. ”Vet ni vad Albert Bonniers förlag är?, frågade Hélen inledningsvis. ”Ja!”, svarade publiken. ”Det är inte vi”, konstaterade Hélen krasst och istället beskriver hon [sekwa] som ett pyttelitet indieförlag.

Helén berättade att hon var översättare från början, men hade svårt att få glamour jobb. Hon höll på med texter om vatten och avlopp, utan att veta ett skvatt om vatten och avlopp. Självklart drömde hon om att få översätta något mer glamouröst från franska till svenska.

Så träffade hon Johanna Daehli som var förlagschef på Storm förlag. När det förlaget lades ner började Helén och Johanna att fundera på att göra något tillsammans och så föddes [sekwa]. [sekwa] är den fonetiska transkriptionen för “C’est quoi ?” (Vad är det?) på franska och det tog ett bra tag innan jag fattade att det var så en skulle uttala förlagsnamnet. Jag körde på ett göteborgsk Seeekvá. Tydligen är jag inte ensam förstår jag.

Att det skulle bli fransk översatt litteratur var helt naturligt för två frankofiler varav en översättare. Inledningsvis tittade de främst på litteraturpriser och fann att 92% av pristagarna var män. Kvinnorna nådde alltså inte den svenska publiken och [sekwa] bestämde sig därför för att ge ut böcker av unga, kvinnliga författare i betydelsen levande, så att de kunde prata med dem. Ungefär 50 böcker har det blivit sedan 14 februari 2007, 30 pocket ett 20-tal e-böcker. Brytpunkten kom 2009 i och med Igelkottens elegans. Fick köpa rättigheterna 2007 och då låg den på topplistan i Frankrike, men ändå billig. Sålt 270 000 exemplar inklusive pocket. Vilken grej!

Förlaget ger också ut böcker av av några väl utvalda män, men det kommer inte att bli en vana, säger Helén halvt på skämt. Faktum är att de var på väg att missa Pierre Szalowskis bok Fiskar ändrar riktning i kallt vatten, då det kanadensiska förlaget tagit fram böcker av två kvinnor och en man. Helén och Johanna viftade bort mannen, men frågade sedan om det inte fanns någon bok om isstormen i Quebec och jo, de hade de ju. Tydligen är boken delvis självupplevd, då Pierre kom till Kanada strax innan isstormen. Feel good kallar Helén boken och jag håller med.

Helén berättar också om två böcker jag snart ska läsa. Den potentiella nobelpriskandidaten förlaget har, Léonora Miano, som föddes i Kamerun 1973. Hon är bekymrad över kolonisationen av Afrika och hur utvandrade afrikaner får det i Europa. Skriver som jazz, bygger upp historien som musik. Hennes böcker handlar om ett fiktivt centralafrikanskt land och människor som utvandrar. Afropeer, varken eller och både och. Hennes tredje bok på svenska heter Sorgsna själar och kommer att läsas hyfsat snart.

En annan av [sekwa]s författare är Justine Lévy, vars debutromanen först kom ut på Forum. Hon har en känd pappa och en fotomodellmamma som spårar ur. Böckerna är självbiografiska men visst blir det fiktion då minnet förändras över tid. Namnen är dock utbytta. Tredje boken heter Inget allvarligt och är egentligen bok två i serien. Den ser jag fram emot då jag tyckt mycket om hennes tidigare böcker.

Jag måste säga att Helén är duktig på att berätta om sina böcker. Passionen för litteraturen märks tydligt. Vi fick tjuvkika på höstens utgivning, men om den skriver jag i ett annat inlägg.

20130508-195156.jpg

Läs också:

3 comments