Monthly Archives: april 2013

Ungdomsböcker från Bokresan

Under förra helgens Bokresa deltog jag i ett samtal kring ungdomsböcker. Vi pratade om huruvida det är en tillfällig hype som gör att ”alla” ska läsa ungdomsböcker, eller om det helt enkelt handlar om att det finns fler och bättre böcker som vänder sig till unga nu, än när vi själva var unga. Då läste vi till exempel Cynthia Voight och Maria Gripe och vi var många som var sugna på att läsa om böckerna av Gripe.

Kan det ha någon betydelse att de som nu skriver ungdomsböcker är ganska jämngamla med oss och att vi därför känner igen oss extra mycket. Är det vår ungdom som skildras, eller funkar böckerna lika bra för dem som är unga nu? Jag tänker till exempel på böcker av Johanna Lindbäck eller Lisa Bjärbo. Och går det ens att skriva om sin egen ungdom då man är ung. Går det att skriva om katastrofer som av vuxna kan ses som petitesser? Behövs inte en känslomässig distans?

Vad är det som gör att en bok är primärt för unga och inte klassas som vuxenböcker? Det finns många författare med litterära ambitioner som skriver ungdomsböcker, så att säga att språket är enklare känns inte korrekt. Däremot är språket ofta mer direkt, tempot högre, intrigen tydligare och mer koncentrerad. Det är få böcker för unga som har en riktigt lång startsträcka, Jellicoe Road är kanske undantaget som bekräftar regeln. Ofta är det ungdomar i huvudrollen. Vi kom på få ungdomsböcker med vuxna i huvudrollen. Möjligen kan en person vara vuxen och se tillbaka på sin ungdom.

Jag har sammanställt en lista på några av de böcker vi talade om:

Tell the Wolves I’m home, Carol Rifka Brunt

Vinylprinsessan, Yvonne Printz

Inte vatten värd, Ulrika Lidbo

The Age of Miracles, Karen Thompson Walker

Dagboksanteckningar från ett källarhål, David Wiberg

De utvalda: Tankeläsaren, Kristin Cashore

Ska bara dö först, Harald Rosenløv Eeg

Något måste hända nu, Anna Lindberg

Code name Verity, Elizabeth Wein

Erebos, Ursula Poznanski

 

Har du några tips på bra ungdomsböcker?

Läs också:

När livet plötsligt förändras

9174992449

De två flickorna Bel och Jade är inte vänner. Ändå blir deras första dag tillsammans den dag som visar sig förändra deras liv i grunden. Av en slump får de ta hand om Cloe, en fyraårig flicka och flickan dör. De blir Onda flickor.

Många år senare har Bel blivit Amber Gordon. Hon bor med Vic, en mycket snygg och mycket märklig man, i Whitmouth. De arbetar båda på den lokala nöjesparken. När flera kvinnor mördas i staden kommer Jade, nu Kirsty Lindsey, dit för att skriva reportage för tidningen hon frilansar för.

De två historierna, om Bel och Jade och Amber och Kirsty, berättas parallellt. Visst är det spännande, men inte sällan är det som att läsa ett filmmanus snarare än en bok. Jag ser få bilder framför mig, utan läser mest om händelser. Det gör tyvärr historien lite platt, trots att den borde vara riktigt bra. Idén till boken är nämligen briljant, men det räcker inte riktigt.

Onda flickor är Alex Marwoods debut. Egentligen heter hon Serena Mackesy och är krönikor i The Independence. Det är helt klart en bra debut, mörk, tät och välskriven, men jag är inte helt såld. Kanske för att jag hellre skulle velat veta mer om de 25 år då vi inte träffar Bel/Amber och Jade/Kirsty. Historien om dem hade blivit mer speciell då. Nu är det en bra kriminalroman, men inte så mycket mer. En bok jag tyckte om när jag läste den, men som jag inte tror kommer att stanna kvar. Någon jämförde Marwood med Gillian Flynn, men det är inte en rättvis jämförelse. Flynn spelar i en helt annan division av mörker och elände.

 

Läs också: