enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 20 april, 2013

Bubbeldags!

Snart middag och vi skålar för Breakfast Bookclub!

20130420-182331.jpg

20130420-182340.jpg

20130420-182349.jpg

Gratis är gott, men för vem?

fagelhuset-framsida-high-674x1024

Jag absolut älskade Ester Roxbergs debut Antiloper. En bok jag tyckte fick på tok för lite uppmärksamhet. Kanske är det då inte så konstigt att jag inledningsvis blev mycket besviken på uppföljaren Fågelhuset. Faktiskt så besviken att jag slutade läsa. Språket var lika bra som i Antiloper, men jag fastnade inte alls för huvudpersonen Liv.

Sedan började Eli twittra om boken och jag tog upp den igen.

Jag började om. Njöt igen av det snygga språket och helt plötsligt började Liv att leva i mitt inre. Jag gladdes med henne när hon fick en praktikplats, men började snart undra över hur det egentligen stod till på kontoret där hon jobbade. Jag ville berätta för henne hur chefen manipulerade henne. Hur utnyttjad hon blev. Sedan började hon inse själv och då föll hon.

Ge inte upp Fågelhuset, som jag var på väg att göra,  utan läs den. Det är en vass, samhällskritisk bok som berör. Den gjorde mig förbannad, men fick mig också att skratta. Jag kom att älska den ganska absurda huvudpersonen och fascinerades av alla personer på kontoret som inte vill något annat än att lyckas i kulturbranschen.

Valle Wigers på Bokresan

20130420-133406.jpg

Valle Wigers bok heter God natt, oktober och den har recensionsdatum på tisdag. Självklart hoppas han att den ska slå stort. Än så länge händer visserligen mycket trevligt och bra, men då har recensionerna inte trillat in.

För mig känns det kul att läsa en bok med göteborgsanknytning. Valle Wigers lovar dessutom att de geografiska ska stämma väl. God natt, oktober är en uppväxtskildring om Adam, som växer upp i en dysfunktionell familj. En lycklig familj är det svårare att skriva om och istället har familjeporträttet blivit lite ”anti-facebook” och Valle talar om vikten av att hitta konflikter i det man skriver. Någon form av förändring måste ske med karaktärerna.

På baksidan avslöjas att en olycka har en avgörande roll för handlingen. Mycket handlar om att huvudpersonen ser tillbaka på sitt liv. ”Hur självbiografisk är boken?”, frågar någon. Även Valle bodde i Landala och hans föräldrar var i Chile 1973, men föräldrarna i boken är inte hans, vilket hans pappa är noga med att påpeka för alla möjliga och omöjliga.

Målet är också att skildra den tid då Valle Wigers växte upp och vi är ganska jämnåriga. Kanske rörde vi oss i samma kvarter? Det återstår att se. Jag blir helt klart sugen på att läsa. Sedan har ju Wigers turen att vara utgiven av X Publishing och det är ett förlag jag litar på.

Valle Wigers fick frågan om hur och var i boken hans skrivprocess börjar. Under en skrivarkurs börjar han skriva några scener, som sedan hamnade i boken. Sedan började han skriva från början.

Det är inledningsvis Adam sju år som berättar och det är Valle snart 37 som berättar i jag-form, vilket ger språkliga utmaningar. Sedan växer Adam och det utdrag Valle Wigers läser för oss handlar om en demonstration i Köpenhamn. Det är stenkastning och slangbellor som inte fungerar, en buss som blir vält och polishästar som stegrar sig. Ett kortfattat och effektivt språk som spontant funkar för mig.

Kontraktet på boken skrev han för 1,5 år sedan och sedan har redigeringen fått ta ett år. Att jobba med en redaktör har varit lärorikt och gjort boken bättre säger han. Däremot menar Wigers att alla kan skriva om man har ett behov. Att skrivandet är ett hantverk. Verktygen för att foga ihop idéer har han inte funnit förrän nu. Han blev alltså inte den unge debutant han trodde att han skulle bli.

Några tips för den som skriver. ”Hade jag vetat mer om hantverket tidigare hade det gått betydligt fortare”, säger Wigers och ger också rådet att berätta mycket mindre än du tänker. Underskatta inte läsaren. Använd gestaltning. Skriv aldrig att någon är arg eller ledsen, berätta det på andra sätt istället.

Två förlag ville ge ut boken och han valde dem för att de tog emot manus via e-post. Tidigare har han skickat in flera bokidéer, men de tidigare berättelserna höll kanske inte inser han nu. Hela den där processen att skriva ut och skicka manus kände han inte alls för.

Tidigare har Valle Wigers skrivit om Berlin och översatt en bok till svenska. Han jobbar på tyska ambassaden i Stockholm och är alltså en ambassadtjänsteman som har skrivit en bok. Förhoppningar finns om att boken ska ges ut på tyska, men det är inte lätt. En bok är inte intressant längre, det är författarskap som säljer.

En dag i läsningens tecken

Det är lördag och på Syninge vaknade vi till en solig dag. Alltså blir det läsning både ute och inne idag. För läsa ska vi göra. Mycket.

Första boken är utläst och mer ska det bli.

20130420-103302.jpg

20130420-103313.jpg

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: