Monthly Archives: april 2012

GoT-citat

Jag fick i alla fall med mig ett fint citat från min läsning av boken som inte kommer att bli utläst just nu, A game of thrones.

Never forget what you are, for surely the world will not. make it your strength. Then it can never be your weakness. Armor yourself in it, and it will never be used to hurt you.

 

Läs också:

Jag blev lovad dvärgsex

Jag borde ägna dagen åt att läsa vidare i A game of thrones som ska diskuteras på Bokbubblarnas träff imorgon. Grejen är att jag inte alls är sugen. Det är egentligen inget större fel på boken, men jag dras inte in i den. Jag har tråkigt när jag läser.

På pappret lät det rätt spännande. En magisk och kall värld, ätter som strider och gott om både sex och kärlek. Men nej, det är inte min kopp te. Inte alls. Nu är det möjligt att boken tar sig, men jag väntar ändå med att läsa vidare. Kanske kan mina Bokbubblarvänner få mig inspirerad att läsa vidare.

Hur långt har jag då läst? Ungefär 100 sidor. Om det inte vore en bokklubbsbok hade jag lagt av ännu tidigare. Jag känner ofta ganska snart om en bok inte är någonting för mig. Är jag inte fast efter 50 sidor, blir jag det sällan senare. Då är det dags att ge upp.

Sanningen är dock den att jag sällan ger upp ändå. Det finns nästan alltid minst ett bra skäl att läsa ut boken. Det finns dock ett rejält OM, boken får nämligen inte vara för tjock. A game of thrones är 800 sidor och därmed inte värd att läsa ut.

I veckans Bokbloggsjerka ber Annika oss svara på hur många sidor vi ger böcker som inte tilltalar oss alls. Svaret är nog ungefär 50 sidor. Och då är det lilla ordet alls är väldigt viktigt i sammanhanget. Finns det någonting som lockar, som en person jag inte riktigt kan släppa, eller en händelse jag vill veta mer om, läser jag vidare och hoppas på bättring. Plus 50 sidor ungefär. Har jag läst något bra av författaren tidigare läser jag vidare kanske ytterligare 50 sidor, eller till och med hela boken.

Så svaret blir som vanligt ”det beror på”…

Läs också:

Det gäller att köpa grejen

Jag snubblade och föll. Boken slet sig och sprang till skogs. Tack alla ni som hjälpte mig upp på fötter, ni vet vilka ni är. Ett tag trodde jag aldrig att den skulle komma tillbaka. Men det gjorde den, älskade bokfan.

 

Så skriver Åsa Larsson i sitt avslutande tack i nya boken Till offer åt Molok, boken som vi lovats länge, men som kom först i april i år. Var den värd att vänta på? Det tycker jag definitivt.

Jag gillar helt enkelt Rebecka Martinsson och Anna-Maria Mella och det var väldigt trevligt att återse dem igen. Jag tycker också om Krister Eriksson, som spelar en viktig roll i denna den femte boken. De är liksom riktiga människor av kött och blod, vilket gör läsningen mer angelägen än den annars varit. Miljön är dessutom lite lagom exotisk för en göteborgare.

En äldre kvinna vid namn Sol-Britt hittas mördad. I närheten av huset hittas hennes barnbarn Marcus, som självklart är i chock. Sol-Britt Uusitalo var kanske lite för frigjord för den lilla byn och kanske har hennes död med det att göra. Trots att Rebecka Martinsson är först på plats, då Sivving oroar sig för Sol-Britt, kopplas hon snart bort från utredningen, som istället leds av den riktigt otrevlige åklagaren Carl von Post.

Parallellt med den nutida historien får vi följa med till Kiruna på 1940-talet där skollärarinnan Elina Pettersson reser från Stockholm till sitt nya jobb.  Redan på tåget dit träffar hon disponent Hjalmar Lundbom som kliver på i Gällivare. Och vet ni, Larsson vågar skriva två historier utan att kursivera den ena. Så himla skönt! Och vet ni en sak till? Det går alldeles utmärkt att skilja de två historierna åt.

Egentligen är det historien om Elina som jag gillar bäst, men historierna i kombination skapar en riktigt bra historia. Möjligen lite för hundtät, men det kan jag ha överseende med. Och så begås det en hel del mord. Blodigt, men aldrig utstuderat våldsamt. Det är bra.

När Åsa Larsson talade om sina böcker och sitt skrivande i Babel, konstaterade hon att det inte går att hänga upp sig på sådana saker som att det begås orealistiskt många mord i ett litet samhälle långt i norr när man läser dem. Det är deckare och i deckare dör folk. Det måste läsaren acceptera. Jag inte bara accepterar Till offer åt Molok, jag gillar den skarpt.

Läs också: