Bättre än ett antiklimax ändå

Nästan all personal på programmet fanns på plats för att se Whatever love is? igår. En fantastisk scen, den om tjejkväll i tredje riket, hann vi se men sedan bröts föreställningen. Projektorn som hade en viktig roll i pjäsen gick sönder och vi fick istället biljetter till en annan föreställning. Recension dröjer alltså, men det lilla smakprov vi fick bådar gott. Fantastiskt gammal retrosynthmusik och rappa repliker.

Tråkigt helt klart, men det blev en fika med kollegorna i alla fall innan vi rullade hemåt. Jag landade sedan i soffan och tog mig i säng rätt tidigt.

Är därför helt laddad för dagens begivenhet, Sex, unga och skolans roll. Ska också en sväng förbi Pocketshop och förhoppningsvis säga hej och få en pratstund med min twitterkompis Bia Sigge.

Känns som om det här kan bli en bra dag trots allt!

Och förresten så flyter läsningen rätt bra. Jag följde era råd och läser Tore Renbergs Jag reser ensam. Jag älskade ju Mannen som älskade Yngve och den här boken är också bra. Sedan finns det tydligen fler böcker om Jarle, en om barndomen som heter Kompani Orheim, en där Jarle hunnit bli 35 år och går på konsert med the Smiths som heter Pixley Mapogo och så också Dette er mine gamle dager där han hunnit bli 38 år, är lärare och far till tre barn.

Undrar om Gilla böcker tänker ge ut de andra böckerna också? Skulle gärna följa Jarle som lite äldre också. Vi är i princip jämngamla och har t.ex.väldigt lika musikreferenser.

 

Läs också:

6 comments