Monthly Archives: mars 2011

I april läser jag

Låt den rätte komma in möter Fucking Åmål möter Twilight möter Mitt så kallade liv möter Twin Peaks – fast utan vampyrer!

Bra att det är utan vampyrer. Jag har svårt för vampyrer, visserligen gillade jag just Låt den rätte komma in, men annars är vampyrer definitivt inte min grej.  Fucking Åmål älskar jag däremot fortfarande, Mitt så kallade liv är en av de bästa tv-serierna för unga någonsin och Twin Peaks är självklart kult för någon som är född i mitten av 70-talet.

Jag har däremot lite svårt att föreställa mig hur en bok som är en blandning av detta skulle se ut, men litar helt klart på att Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren fått till något alldeles extra. Hur jag vet det? Jag har läst alla Strandbergs böcker och gillat dem, jag läser med glädje Saras blogg och jag brukar vara svag för ungdomsböcker, speciellt sådana i skolmiljö. Klart jag inte kan veta säkert, men nästan.

Cirkeln heter boken och är första delen i en planerad trilogi. Den släpps i mitten av april och har recensionsdag den 2/5.

[http://www.youtube.com/watch?v=jJfUtI2GIvs]

 

 

Läs också:

Titeltankar

Vet ni vilka titlar jag gillar bäst? De vars förklaring fyndigt avslöjas i boken som Igelkottens elegans till exempel som syftar på huvudpersonens beteende eller Kafka på stranden som är en låt som en av bokens huvudpersoner hade en monsterhit med. Vinteräpplen har också en trevlig förklaring och anledningen till att Oscar Wao kallas just så är charmig. Norweigan Wood är en låt som får huvudpersonen att minnas sitt livs kärlekar och Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli trött visar sig vara en diktstrof. Även Bodil Malmsten använder diktstrofer som titlar till sina loggböcker och min favorit är Kom och hälsa på mig om tusen år som finns att köpa för 19 kronor på bokrean. Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig är också en favorit.

Tråkigast är egentligen de konstaterande titlarna som Den amerikanska flickan. Medan en på ytan lika konstaterande kan visa sig vara väldigt tänkvärd som Den utstötte som faktiskt kan vara väldigt många personer i boken.

Gränsen är fin mellan de övertydliga som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann och de poetiska Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket.

Poetiska och vackra är  Decembergatans hungriga andar och Människoätande människor i Märsta där den förstnämnda dessutom har en fyndig förklaring.

När det gäller klassiker är det svårt att slå Mina drömmars stad och Den allvarsamma leken, medan Doktor Glas, Madame Bovary och egentligen alla titlar som består av ett namn, undantaget möjligen Anna Karenina, är rätt tråkiga.

Vilka titlar tycker du om?

Läs också:

Intressant debut från Ruuth

Nu blev det inte Elin Ruuth som tilldelades Borås Tidnings Debutantpris, men hon var nominerad och hon har definitivt skrivit en väldigt bra bok. På många sätt en lyrikroman eller en rad betraktelser som bildar en bok. Det är med andra ord svårt att berätta vad Fara vill handlar om, men det gör den inte mindre läsvärd. Jag tycker verkligen om att ta del av Ruuths tankar. Hon har ett direkt tilltal och hennes språk är underbart. Jag får lite ”BodilMalstenvibbar” och det är ett riktigt bra betyg. Fara vill bjuder på mycket att läsa och uppleva, men lite att skriva om.

Kanske inser Elin Ruuth själv att hennes bok är svår att beskriva:

Om du likt charkuteristen delar upp den här berättelsen i dess mest logiska stycken, vad är då bäst? Vad är fiolen och vad är filén och utifall att det är en fågel: Kråset?

Vill du rita upp det för mig, vill du göra mig en slaktkarta över mitt skrivande. Gud vet jag skulle följa den och aldrig gå fel mer. Chop, chop bara. Mule, klövar och bräss skulle jag inte förtära, men fransyskan. Och utifall att det var en fågel: Ögonen. (Det blankaste, svarta.)

Läs också: