Monthly Archives: oktober 2010

Någon som sett?

Jag älskade honom är min favoritbok av Anna Gavalda, men jag hade helt missat att den blivit film. Är det någon som sett den? Är den hälften så bra som boken torde den vara sevärd.

Läs också:

Visst har ytan betydelse

Dags för en ny bokbloggsjerka och som vanligt hittar ni mer instruktioner hos Annika. Dagens fråga är av det lite ytligare slaget.

DÖMER DU UT EN BOK ENBART PÅ GRUND AV OMSLAGET OCH/ELLER ANDRA YTTRE OMSTÄNDIGHETER? MOTIVERA DITT SVAR!

Jag höll på att missa Curtis Sittenfeld helt, då omslagen på  I en klass för sig och Mannen i mina drömmar signalerade B-chicklit. Så ytlig är jag. Tyvärr. Omslaget signalerar en del gällande genre och allt för glassiga omslag går bort. Det finns å andra sidan exempel på böcker jag bara köpt för att omslaget varit snyggt. Jag köpte till exempel Norweigan Wood för länge sedan, trots att jag inte hört talas om Murakami för att omslaget är så ruskigt snyggt.

Baksidetexter då? Ofta är jag för lat för att läsa dem och nu när jag följer så många eminenta bokbloggar läser jag hellre om böcker hos dem. Jag gillar också bokhandlar som ger tips om personalens favoritböcker, men är tipsen dåliga kan det resultera i att jag undviker bokhandeln i fråga.

Så ja, jag erkänner. Jag är både ytlig, irrationell och dessutom väldigt barnslig.

Läs också:

I väntan på…

Jag filar på ett inlägg som kan göra den fina lilla boken Kärlekens geografi av Nina Bouraoui rättvisa. Tills dess bjuder jag på en dikt som jag kom att tänka på när jag läste de inledande sidorna i boken. Den är skriven av Solveig von Schoultz, finlandssvensk poet som tillhörde den finlandssvenska modernismens efterföljare tillsammans med Bo Carpeland som jag läst väldigt lite av.

Den älskande
Mina ögon vill kyssa ditt ansikte.
Jag har ingen makt över mina ögon.
De vill bara kyssa ditt ansikte.
Jag strömmar mot dig ur mina ögon,
och dallrar kring dina skuldror av en fin hetta
som långsamt löser upp dina konturer
och jag är hos dig, hos din mun
och överallt omkring dig –
jag har ingen makt över mina ögon.


Jag sitter med mina händer i skötet,
jag rör dig inte och jag ska aldrig tala.
Men mina ögon kysser ditt ansikte,
jag stiger ur mig själv och ingen kan hindra mig,
detta outgrundliga flöde kan jag inte stanna,
detta lysande som varken vet av slut eller början –
men när du slutligen vänder dina ögon mot mig,
dina ovetande, frågande, dina främmande ögon,
sänker jag mig själv i mina händer
och återvänder under mina ögonlock.

ur Den bortvända glädjen

Läs också:

  • Inga aktuella inlägg ännu