Monthly Archives: augusti 2010

Är skåningar farligare än andra?

Jag blev egentligen inte klokare av Lena Sundströms dokumentär Dom kallas rasister, men definitivt arg, eller kanske mest besviken. Hur tänker man om man går på all propaganda som Sd sprider? Troligen inte alls om man ska tro verklighet och statistik, för den verklighet som beskrivs av Sundström och den verklighet som beskrivs av Åkesson är knappast det samma.

Vad är folk så rädda för? Saker som inte finns verkar det som. Dessutom verkar inte ens de som representerar partiet har koll på vad som egentligen står i partiprogrammet. Jag har läst det, men inte de som tänker rösta på partiet. Är inte det konstigt? Eller kanske helt logiskt. Om alla som funderar på att rösta på Sd satte sig in i vad partiet egentligen står för kanske resultatet på valdagen blir något som går att leva med.

Nu tror jag knappast att de som borde se dokumentären gör det och om det inte redan börjat, så kommer internet att svämma över av de vanliga främlingsfientliga och hatiska kommentarerna i reaktion på det som sägs i dokumentären.

Spännande med statistik också. Tänk att 95% av invandrarna i Sverige inte begått några brott, men att man som invandrare löper 2,5% större risk att hamna i kriminalitet än en genomsnittssvensk, vem det nu är. Om man inte fortsatt sin utbildning efter grundskolan löper man betydligt högre risk att bli kriminell. Många som röstar på Sd hör till den här gruppen, många är skåningar. Det måste väl betyda att skåningar är farligare än andra, eller?

Invandring kostar. Det tar i genomsnitt 7 år innan en invandrare är självförsörjande. En  svensknittonåring som vuxit upp här är också riktigt dyra för samhället. För det är väl bara kostnader vi ska räkna?

Lena Sundström är så härligt naiv och trevlig i dokumentären och ställer på ytan oskyldiga frågor. Hon får då väldigt ärliga svar. På gott och ont. Jag är glad att hon gör det hon gör, trots hat och hot.

Visst verkar de väldigt farliga invandrareleverna som flytt från krig? Jag arbetar med dem och jag har aldrig haft ambitiösare elever. Det gör mig självklart till en batikhäxa, för se som Sd-anhängare är det inte bara invandrare som är motståndare, utan alla som inte tycker som de. Typ 96% av befolkningen. Moget.

Många debatter kring invandring som förs på diverse Sd-hak på nätet är helt klart absurda. Hur intressant är det huruvida det skottas bättre i Finland? Och hur sant?

Läs också:

Jag borde verkligen

Simon och ekarna av Marianne Fredriksson utspelar sig i Göteborg. Det är definitivt en bok som alla har läst, i alla fall alla lärare, eller i alla fall alla lärare från Göteborg. Nu blir den film. Jag har absolut ingen lust att läsa om Simon alls. Han växte upp nära Nya Varvet, inte långt ifrån ”mina” kvarter i staden jag bott i. Ändå känner jag inte den minsta nyfikenhet.

Ibland blir jag trött på böcker innan jag läst dem. Simon och ekarna är en sådan. Det här skulle kunna vara en möjlig genväg. Fredriksson ger mig dessutom dåliga vibbar, det luktar gammal bibeltristess lång väg. Har bara läst en bok av henne Enligt Maria Magdalena och den var ingen större höjdare. Kul idé, men simpelt, tantsnuskigt innehåll. Däremot läste jag faktiskt en lättläst version av Anna, Hanna och Johanna och den var riktigt bra.

Vad säger ni, har jag missat något?

Läs också:

Bra lättläst för öga och öra

Argasso förlag ger ut lättlästa originalböcker för ungdomar i mellan-  och högstadieåldern som passar många av mina elever väldigt bra. Det är skönt med böcker som är enkla att läsa utan att för den skull vara barnsliga. Det som är så bra med dessa lättlästa böcker är att de inte är förkortade versioner av andra böcker, utan ”riktiga” böcker skrivna av ”riktiga” författare. Det känns inte så torftigt som det kan göra ibland när man läser lättlästa böcker. Personerna är verkliga och historierna ofta väldigt gripande. Enda kritiken är att böckerna ibland är lite stereotypa, men de är ändå väldigt bra böcker att börja med för någon som absolut inte gillar att läsa.

Vissa böcker är skrivna direkt på svenska, men andra böcker förlaget ger ut har engelska förlagor utgivna av Barrington Stoke.

Böckerna passar alla men är speciellt utformade för:

barn och ungdomar med dyslexi eller lässvårigheter av andra orsaker
barn och ungdomar med svenska som andraspråk.


Utformningen är anpassad för att ge en tydlig och lättläst text:

läsvänligt och speciellt utformat typsnitt
vänsterställd text med ojämn högerkant
väl avgränsade stycken och korta kapitel.

(från Argassos hemsida)

I höst kommer några av böckerna även som mp3-böcker. Först ut är dessa tre som jag läst:

Knivsegg

Robert Swindells skriver riktigt bra ungdomsböcker. För ett tag sedan fick jag hans lättlästa bok Knivsegg som recensionsexemplar från förlaget Argasso, ett förlag som specialiserat sig på just lättlästa ungdomsböcker. I inledningen av boken skriver Swindells om hur han fått veta att skolor börjat använda samma slags metalldetektorer som flygplatser för att hindra eleverna från att bära kniv. Det gav honom idén till boken. Knivsegg handlar om Sam som är fjorton år. På hans skola terroriserar Cecil Trues gäng de andra eleverna. De misshandlar dem och snor deras mobiler. Som liten var Cecil en riktig tönt och Sam var en av dem som retade honom. Nu är Sam rädd att Cecil ska hämnas och han behöver en kniv. Om han bara får tag på en kniv så behöver han inte känna sig rädd längre. Eller?

Knivsegg är drygt 70 sidor lång, med ganska stor text. Jag läste ut den på lite mer än en kvart. Inte konstigt då att det känns som om historien är lite väl kortfattad och löser sig lite väl enkelt. Jag tror dock att en elev som kämpar med sin läsning kan tycka att den här boken är både bra och spännande.

Avhopparen av Kim Olin är en riktigt bra bok om Simon som hoppat av skolan och istället arbetar för Tobias Fleming, Pulverlands boss. Björn, hans styvfarsa, har flyttat till en annan stad med sin nya flickvän och tror at han bor hos moster Sara, som i sin tur tror att han bor hos kompisen Kalle. I själva verket bor han lite här och där.

Simon blir en dag  kontaktad av en man som ber honom att byta sida och samarbeta med honom istället. Vem är det? Historien är riktigt spännande och jag kan tänka mig att många av mina elever skulle gilla boken. Jag gjorde det definitivt. Jag skulle gärna vilja veta hur det går för Simon såg till min glädje att det finns fler böcker om honom, Beskyddaren och Checka in. I höst kommer den fjärde och avslutande delen.

Bali Rai är en av mina favoritförfattare, som skriver riktigt bra om ungdomar med asiatiskt ursprung i Storbritannien. Han har skrivit några lättlästa böcker och Sprickan är en av dem. Det är verkligen en nattsvart berättelse om Jaspal som flyttar med sina föräldrar till en liten engelsk by. Han vill inte bo där och invånarna vill definitivt inte ha honom och hans familj där. Rasismen skildras på ett riktigt brutalt sätt och jag mådde riktigt dåligt när jag läste boken. Flera av mina elever har läst om Jaspal och tycker att det är en riktigt bra bok.

Läs också: