Ko Un är en favoritpoet, som ofta brukar nämnas i nobelprisspekulationer och definitivt är en av mina önskepristagare. De dikter jag läst av honom tidigare är långa, nästan som små berättelser och beskriver alla människor från Sydkorea. I Stundens blomma vill Ko Un bort från det episka och istället skriva korta dikter. Det är få ord, men ofta mycket innehåll. Ibland kan jag dock känna att det blir allt för kort. Texterna handlar fortfarande …
Apropå folklig poesi hittade jag ett inlägg hos Bokmalen som handlade om boken Broetry av Brian McGackin. Dikter om viktiga saker som XBox 360, fryst pizza och Bruce Willis. På framsidan finns William Carlos Williams underbara dikt This is just to say i en något annorlunda version. Och originalet, här kommer det: I have eaten the plums that were in the icebox and which you were probably saving for breakfast Forgive me they …
Jag gnäller ibland på att allt roligt händer i Stockholm, men sanningen är att när det väl händer något här lyckats jag sällan komma iväg. Just nu pågår till exempel Göteborgs Poesifestival och jag är inte där. Kanske är det inte staden som är fel, utan mitt just nu lite begränsade liv. Och nej, jag ska inte skylla allt på de små grabbarna O, det handlar lika mycket om att jag försöker knö in …
