Med bergens andetag

I helgen har jag hängt i Varberg med bokvänner, en tradition sedan 2017. Varje år cirklar vi om en bok och i år var det en väldigt speciell sådan. Med bergens andetag är nämligen skriven av Therese Widenfjord och hon är en av oss. Vi fick därför äran att diskutera boken med författaren och det var väldigt trevligt.

Eftersom jag känner författaren var det med skräckblandad förtjusning jag läste Med bergens andetag. Lika roligt som det är att någon man känner släpper bok, lika läskigt är det att läsa den. Tänk om jag inte gillar den, vad gör jag då? Svaret är att min relation till författaren inte spelar någon roll för inlägget jag skriver. Jag är alltid ärlig om än inte elak. I det här fallet finns det absolut inte någon anledning att vara det, vilket är skönt.

Med bergens andetag utspelar sig i USA, där författaren bodde under en period. Vi får lära känna två personer, en äldre kvinna och en yngre man. Ellie är den vi träffar först och då är hon snarare en flicka än en kvinna. Hon är med om något dramatiskt och nästa gång vi ses har många år gått. Ellie bor då på ett vårdboende där hon trivs bra. Hon arbetar i trädgården och personalen är snäll. När hemmet läggs ner förflyttas hon till ett ställe som inte alls känns som hemma.

Nick är fotograf, men det var länge sedan han sålde några bilder. När han för första gången på länge åker hem till sitt barndomshem tar han självklart med sina kameror. Genom dem får vi uppleva landskapet och människorna som lever nära naturen. Inte alltid självvalt ska tilläggas. Även i Nicks liv har något hänt som fått honom att lämna sitt barndomshem. När han får veta att hans pappa är svårt sjuk, bestämmer han sig trots allt för att åka dit. Hans sambo är på jobbresa och hade troligen inte följt med oavsett. De har inte riktigt ett sådant förhållande, verkar det som.

Naturen spelar en viktig roll i Med bergens andetag. Vid Appalacherna bor de två huvudpersonerna och trots att de i nutid har väldigt olika liv, är deras bakgrund mer lik. De utsatta får ta plats och under samtalet med författaren berättade hon om hur chockad hon var över den misär många levde i. På resor i de områden där boken utspelar sig såg hon människor bo på de mest oväntade ställen. Ännu värre var nästan de otroligt stora klyftor som hon upplevde i det amerikanska samhället.

Jag förstår verkligen att Med bergens andetag fått så mycket uppmärksamhet. Det är nämligen en riktigt bra bok och det märks att författaren verkligen arbetat med texten, något som hon också bekräftar under samtalet. Även om boken är en bit över 400 sidor känns ingenting onödigt och det är dessutom lika fint att läsa om båda karaktärerna. Valet att låta dem båda berätta i jag-form, med sitt personliga språk, gör dem väldigt levande. Att flera förlag var intresserad av manuset är verkligen inte oväntat. Therese Widenfjord har skrivit en riktigt bra och läsvärd bok som jag verkligen rekommenderar.

Om boken

Med bergens andetag av Therese Widenfjord, Romanus & Selling, (2024), 432 sidor