Ljuva, härliga, skitjobbiga tonår

Är Bokmässan bra fortbildning för lärare? Definitivt skulle jag säga och när det handlar om ett seminarium med några av Sveriges bästa författare (eller ja, en av dem är ju faktiskt från Österbotten) som skriver för unga är kopplingen klockren.

Elaf Ali leder ett samtal med Ida Ömalm Ronvall, Ellen Strömberg, Jenny Jägerfeld och Malin Fjellborg. Ellen Strömberg har jag faktiskt inte läst något av ännu, men vill. När Elaf Ali beskriver hennes bok som en spretig blandning mellan sex, ångest och bajsskämt, vilket onekligen låter annorlunda. Hennes humor lyser igenom på ett lågmält och charmigt sätt under intervjun.

Fjellborgs debut läste jag ganska nyss och Kanske är det längtan var fin, men ganska obehaglig. Dels handlar den om ensamhet, men också om en väldigt skev relation.

En av de författare jag tycker bäst om är Jenny Jägerfeld. Snart kommer den tredje boken om Sigge, Min storslagna kärlek, och den ser jag verkligen fram emot. Jägerfeld kan konsten att skriva roligt om rätt hemska saker. Vi får lyssna på ett utdrag ur nya boken och det är som vanligt roligt och allvarligt samtidigt.

Ida Ömalm Ronnvall har skrivit flera böcker och den senaste, En hemlig syster, handlar om två syskon som inte känner varandra. De berättar var sin del och det ända jag hade emot den var att den tog slut för snabbt. Jag var inte färdig med Isak och Fanny.

Vissa klassiska teman som vänskap och kärlek återkommer i ungdomslitteraturen, men en skillnad är att Det som har hänt, påpekar Jägerfeld, att hbtq-perspektivet utvecklats. Från utstött, till vän och nu som huvudperson. Har statusen för ungdomsboken ökat? Det känns så, säger Strömberg och Ali lägger till att fler vuxna läser ungdomsböcker idag. För mig känns det helt naturligt att läsa böcker för unga, vilket dels har med mitt yrke att göra, men också för att det finns så himla många bra böcker. Generellt är ungdomsförfattare modigare och ärligare. Dessutom är språket inte sällan väldigt fint.

Vad saknas inom ungdomslitteraturen? Kanske fler berättelser från icke-typiska författare, säger Jägerfeld och där är ju Elaf Ali ett bra exempel. Hennes bok Vem har sagt något om kärlek handlar om heder och om det finns få böcker. Jag läste just Yani av Nora Khalil som beskriver en värld som sällan syns i litteraturen. Text om den kommer efter Bokmässan. En större bredd bland författare ger en bredare ungdomsboksgenre.

Tyck till:

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: