Fem välskrivna böcker om krig

Det har gått en månad sedan Ryssland invaderade Ukraina. På samma gång snabbt och oändligt långsamt. Just nu vill jag egentligen inte alls läsa om krig, utan mest glömma allt hemsk som pågår, men jag listar ändå fem bra krigsskildringar idag. Ibland kan litteratur fungera som ett sätt att bearbeta det ofattbara.

Mannen med sälgpiporna av Nevil Shute publicerades 1942, mitt under andra världskriget och handlar om en äldre man som är i Frankrike när kriget bryter ut och får i uppgift att ta med fem barn därifrån till Storbritannien. Det här är en av mina absoluta ungdomsfavoriter som jag läst om flera gånger. Kriget kommer nära, trots att soldaterna befinner sig långt bort.

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka handlar om en del av andra världskriget som vi sällan talar om. I USA sattes japaner i läger efter Pearl Harbor och till ett sådant interneringsläger förs en mamma och hennes två barn. Även i krig finns en vardag och det skildras tydligt i Otsukas bok. Inga bomber, inga kulor, men ett läger som inte går att lämna.

Em av Kim Thúy handlar om Vietnamkriget, men även om tiden innan och efter kriget. För visst är det alltid så att de årtal som historieböckerna anger inte visar hur länge ett krig påverkar mänskligheten. Em är en komplex, hemsk, men också vacker skildring av ett fruktansvärt krig.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie skildrar kriget i Biafra, landet som fanns under en väldigt kort tid. Det här är en av de bästa och mest ärliga krigsskildringar jag läst. Skräcken blir tydlig och det känns som att jag befinner mig mitt i kulregnet. Berättelsen om tvillingsystrarna Olanna och Kainene, som valt helt olika vägar i livet, tillhör det bästa jag läst. Även om Adichies andra romaner är bra de också, slår den här dem med hästlängder.

Litet land av Gaël Faye utspelar sig precis före och i inledningen av kriget i Burundi, samtida med det i Rwanda och mellan samma folkgrupper. Huvudpersonen Gabriel bor i Burundis huvudstad Bujumbura med sin familj. Pappan är fransman, mamman från Rwanda och Gabriel och hans syster Ana är därför vitare än de flesta. De är också tutsier, något som inte har spelat någon större roll i deras liv, förrän nu.