Stärk läsförmågan!

Seminariet Stärk läsförmågan! handlar om hur ett samarbete mellan lärare och skolbibliotekarier kan se ut. Enligt Skolbiblioteksutredningen (SOU 221:3) ger ett aktivt samarbete mellan lärare och skolbibliotekarier kring läsfrämjande stora effekter. Edward Jensinger, rektor, Maria Heimer, skolbibliotekarie och Cecilia Pena, svensklärare möts i ett samtal som leds av Carl-Johan Markstedt, lärare och läromedelsförfattare. De senare var också mitt middagssällskap igår och även då blev det mycket prat om läsning.

Utredningen som överlämnades av Gustav Fridolin till regeringen tidigare i år fokuserar bland annat på skolbiblioteken som pedagogisk resurs och där inleds också samtalet. Maria Heimer varnar dock för att se skolbiblioteket som en separat verksamhet, utan att det istället blir en aktiv del av undervisningen. Hon fortsätter sedan att tala om delbetänkandet och nämner bland annat att det behöver bli lagstadgat att även elever i förskoleklass ska ha tillgång till skolbibliotek. Uppdraget för skolbiblioteken är både att främja elevernas läskunnighet, men också att öka deras kunskaper om medie- och informationskunnighet. Uppdraget ska preciseras av huvudmannen i en biblioteksplan och det ska verkligen bli intressant att se hur skolor utan skolbiblioteket ska kunna göra en sådan, men också om det faktiskt blir några konsekvenser av att inte ha något bemannat skolbibliotek, alternativt en plan som inte stämmer med verkligheten. Utredningen föreslår att det ska bli ett krav att skolbiblioteket finns på den egna enheten och ett samarbete med ett folkbibliotek eller ett skolbibliotek som delas av flera skolor ska inte vara något alternativ. Bra tycker jag, men återigen krävs att det faktiskt kostar att inte följa detta. Kravet på utbildade skolbibliotekarier är ett annat förslag.

Edward Jensinger trycker på att utredningen är väldigt tydliga med att rektor har ansvar för att organisera skolbiblioteket och dess roll på skolan. Cecilia Peña är också glad över att utredningen är så tydlig och verkligen trycker på hur viktigt skolbiblioteket är för skolan och att de även ger förslag på hur ett samarbete mellan skolbibliotekarier och lärare kan se ut. Tyvärr syntes inga tecken på att skolbibliotek prioriteras i höstens budget, men Jensinger hoppas att det inte betyder att utredningens förslag inte kommer att genomföras. Om inte annat för att det i utredningen blir väldigt tydligt hur viktigt det är för elevernas utveckling med ett bra skolbibliotek och inte minst ett bra samarbete. Markstedt påpekar dock att en granskning som Skolinspektionen gjort visar att samarbetet mellan skolbibliotekarier och lärare ofta brister. Heimer säger att hon inte känner igen det, men att det ser väldigt olika ut på olika skolor. Hon har behövt begränsa samarbetet på grund av att hennes tjänst inte rymmer mer, medan kollegor upplever att det inte finns något samarbete. Däremot lyfter hon att samarbetet ofta handlar om läsfrämjande, men mer sällan om medie- och informationskunskap. Heimer var därför tydlig med vad hon kunde bidra med och det gav resultat.

Att svensklärarna är de som främst använder skolbiblioteken är också något som Skolinspektionen kommit fram till. Peña menar att hennes erfarenhet är att skolbiblioteken ofta blir en plats att låna böcker på, men att det inte alltid blir så mycket mer. Att det då blir främst svensklärare som är aktiva är kanske inte så konstigt, säger hon, men det handlar om att alla lärare behöver ta ansvar. Jensinger tycker att rektors övergripande ansvar är väldigt viktigt. Skolbiblioteken får inte bli en lokal med böcker, utan måste vara en del av verksamheten och att rektor behöver främja ett samarbete, men också ställa krav på sin personal att samverka. Skolbibliotekarier måste vara synliga på en skola och inte bara sitta i skolbiblioteket och vänta på att bli inbjudna, men lärare måste också bjuda in dem i sitt klassrum. Viktigt är också att skolbibliotekarien kan samarbeta med alla och verkligen inte tillhöra ett arbetslag, säger Heimer.

Något som också är viktigt, som Edward Jensinger lyfter är som vanligt tid. Har lärare inte tid är det också svårt för dem att prioritera ett samarbete med skolbiblioteket. Här tror jag att det är ännu svårare att locka andra lärare än svensk- och engelsklärare till samarbete, då de kanske i ännu mindre grad ser vikten av skolbiblioteket. Speciellt om fokus främst ligger på läsfrämjande. Han landar igen i rektorns ansvar och efterlyser strukturer som säkerställer att samarbetet kommer till. Att schemalägga samarbete kring t.ex. litteraturförmedling, bokprat och MIK-utbildningar är en väg. Faktiskt kan det vara så att lärare får en minskad arbetsbelastning genom att bibliotekarien tar över vissa delar. Strukturer är en förutsättning för en ökad likvärdighet. Det räcker inte att en liten grupp lärare tar ansvar, utan det behövs mer än så. Som Jensinger också påpekar är det dock en lång väg till likvärdighet med tanke på hur få skolor som har ett bemannat skolbibliotek och hur ännu färre har en utbildad skolbibliotekarie. Där måste vi börja och då behövs annat än förslag. Då behövs en tydligare lagstiftning och konsekvenser om den inte följs.

Både Cecilia Peña och Maria Heimer trycker på vikten av ett långsiktigt och systematiskt samarbete, så att skolbibliotekarien inte bara dyker upp någon timme och ger boktips eller MIK-utbildning, utan blir en naturlig del av skolvardagen. Jensinger uppmärksammar också det faktum att skolbibliotekarien är en vuxen i skolan som inte är en del av bedömningen och att det är en stor tillgång. Viktigt är också att skolbibliotekarien faktiskt jobbar med en mer fri läsning som inte har med bedömning att göra. Biblioteket ska vara en kravlös och lustfylld plats. Ett samarbete stärker elevernas läsande, men också lärande, säger Peña och Jensinger lägger till att läsning är så otroligt viktigt för elevernas utveckling och att vi måste fokusera på det. Ett bra skolbibliotek minimerar också “läsundvikare”, säger Heimer, de som bara byter böcker och aldrig har ro att slutföra något. Genom att de får bra boktips i nivå med läsförmågan kan deras läsutveckling komma igång.

Har du biljetter till Bokmässan Play kan du ta del av seminariet här. Själv blir jag lite sugen på att läsa utredningen, eller i alla fall ta del av de samarbetstips som finns i den.

 

1 reaktion på ”Stärk läsförmågan!”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: