Kärlek & Anarki

Kärlek & Anarki är serien som varit på allas läppar den senaste tiden och självklart var jag tvungen att se den för att bilda mig en egen uppfattning.

Serien handlar om Sofie som får ett nytt jobb på bokförlaget Lund & Lagerstedt. Hennes uppgift är att modernisera förlaget och se till att det anrika förlaget tar sig in i framtiden. På förlaget arbetar bland andra den litterära chefen Friedrich Jägerstedt spelad av en Reine Brynolfson i högform, som brinner för högklassig och smal litteratur, gärna skriven av män. Hans motpol är Denise Konar, spelad av Gizem Erdogan som gärna vill ge ut feministisk och modern litteratur som gärna chockar många. Hon är kanske min favoritkaraktär i serien, mest för att Gizem Erdogan är riktigt bra, men också för att karaktären så tydligt visar hur svårt det kan vara att försöka hänga med i vad som är politiskt korrekt. Både Friedrich och Konar är rätt stereotypa karaktärer, men manuset låter dem utvecklas vilket gör dem mer komplexa och mer intressanta.

Sofie spelas av Ida Engvoll och hennes rolltolkning har hyllats av många. Själv har jag lite svårt att ta till mig henne, men jag fascineras helt klart av karaktären även om jag har svårt att helt ta henne till mitt hjärta. Det är befriande med en kvinnlig karaktär som dels är en perfekt yta, men också vågar bryta gränserna vad som kan anses passande för en fru och mamma. Det är när hon i smyg blir fotad av it-teknikern Max och han hotar att publicera bilden av henne som onanerar på kontoret, som en utmaningslek inleds. Likt Hampus och Fideli i Den vita stenen börjar de ge varandra rätt knäppa uppdrag. Vissa oskyldiga, som att Sofie ska gå baklänges under en hel dag, medan andra påverkar andra på ett ganska omoraliskt sätt. Självklart är det också så att känslor uppstår under leken.

Seriens skapare Lisa Langseth gör en “Hitchcock” och spelar själv en liten roll som kulturjournalisten som får spela huvudrollen i sin ex-mans autofiktiva bok. I en intervju säger Langseth att ett av hennes mål med Kärlek & Anarki var att driva med allt och alla och det lyckas hon verkligen med. Symptomatisk är att den mest normala karaktären är Sofies pappa Lars, spelad av fantastiske Lars Väringer, som vid flera tillfällen vårdats för sin psykiska ohälsa. Han har i alla fall fattat att ytan är just yta och att Sofie är livrädd för att den ska krackelera.

Kärlek & Anarki är en serie som verkligen lyckas driva med det mesta i bokbranschen. De gubbiga redaktörerna och författarna, de medvetna författarna som får ett spel när någon säger man i stället för en, stjärnorna på sociala medier som vill skriva böcker som inspirerar andra att vara sig själva, streamingtjänsten som vill köpa upp bokförlag och så Bokmässan. Kanske är min favoritdel av serien just besöket på mässan där allt är som det brukar och stämningen höjs av att en rad författare dyker upp som sig själva. Nästa år önskar jag mig en riktig Bokmässa, men faktum är att Kärlek & Anarki är ett bättre substitut för den riktiga mässan än årets digitala variant var.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: