10 bra sommarprogram 2020

Sommar i P1 är en trevlig sommartradition och i år har jag hunnit lyssna på en hel del program. Inte alla märk väl och inte ens alla jag lyssnat på finns med när jag listar de tio bästa utan inbördes ordning.

Greta Thunbergs program har jag redan skrivit om, men måste självklart finnas med på listan. Thunberg sätter ord på det som vi alla borde oroa oss för, inte minst för att stötta den generation som får ta över eländet.

Simon J Berger var något av en överraskning. Han talade om litteraturens betydelse och om konsten att vara skådespelare. Stillsamt, intressant och relevant.

Mona Sahlin bjöd på ett oväntat intressant program om sitt liv som politiker och allt hon blivit utsatt för. Ett program om ideologi och ett Sverige som inte finns mer.

Betlehem Isaak talar om att vara svensk, men ändå inte. Om sin pappa Dawit och hur hennes liv med och utan honom varit. Ett viktigt program om inte minst en vardagsrasism som vi måste inse existerar.

Sara Bäckmo har jag också redan bloggat om och hennes program inspirerade verkligen. Vår första odlingssäsong har ändå varit över förväntan, men det finns mycket kvar att göra. Inspirerande!

Eveline Jacobson är intensivvårdssköterska och har befunnit sig mitt i händelsernas centrum denna mycket annorlunda vår och sommar. Ett tydligt, informativt och intressant program om ett yrke som måste lyftas mer.

Mustafa Mohamed pratar om sin uppväxt i Somalia och det nya livet i Sverige. Han talar också en del om löpning, men även en icke-löpare som jag fastnade för hans syn på livet och dess utmaningar.

Patrik Lundberg berättar långsamt och innerligt om en mor som gick bort allt för tidigt. Om ett Sverige där alla ska med och verklighetens folk ska stå i centrum, men där arbetande kvinnor dör allt tidigare och inte verkar räknas allt.

Gunilla von Platen tillhör verkligen årets överraskningar. Ett intressant och gripande program om att ha sett döden, flytt från den och under hela sitt liv kämpat för att få leva som man vill. Mycket intressant och viktigt!

Emma AdBåge talar om att inte ha fantasi, men att ändå kunna skriva de mest fantasifulla böcker och teckna de mest fantasirika bilder genom att vara uppmärksam på världen runt omkring.