Därför sätter jag upp läsmål

Hanna på Feministbiblioteket skriver idag om att utmana sig gällande läsningen och sätta upp läsmål. Det kan gälla antal böcker som ska läsas eller andra utmaningar. Hon ställer sig frågan om det är stressande eller peppande. För mig är svaret enkelt.

Det är lätt att se att jag trots att jag var en storläsare innan jag började blogga om böcker, verkligen blivit det på allvar som bokbloggare. Det handlar kanske mest om att jag prioriterar läsning ännu mer nu än jag gjort tidigare, vilket inte är så konstigt med tanke på att bloggen och alla goda sidoeffekter av den gör att jag har fler bokälskare och fler böcker runt mig än tidigare. Visst hamnar jag ibland i någon slags lässtress, men det handlar i så fall om att det finns så otroligt många böcker jag vill läsa, men alldeles för lite tid för att hinna göra det. Rent krasst hade det inte räckt om jag slutade jobba och läste på heltid, alla böcker hade ändå inte blivit lästa. Den stressen är med andra ord bara att glömma.

Läsutmaningar kallade jag det förut, nu säger jag läsmål, vilket är ett sätt att undvika att drabbas av press och stress. Målet är att 2020 läsa i snitt 12 böcker i månaden, vilket blir 144 böcker. Det är också där jag legat de senaste åren, vilket gör det till ett rimligt mål. Blir det inte riktigt så många böcker lästa är det ingen katastrof. Roligast är egentligen att klicka in böcker i Goodreads utmaning och följa sin läsning. Just nu ligger jag lite före, men jag vet att det kommer att gå upp och ner under året.

Vad har jag då mer för läsmål? Att läsa nobelpristagare är ett och där har jag i alla fall läst en bok redan i januari. Ett mål i bakhuvudet är att läsa de kvinnor som fått priset och de få olästa jag har kvar sedan 10-talet, men någon absolut tidsgräns har jag faktiskt inte satt. Hinner jag inte förr får det bli när jag är pensionär.

Texter skrivna av författare från 26 länder är ett annat mål. Förra året klarade jag det gällande texter, men inte med hela böcker, vilket gjorde att min lässammanställning inte innehöll 26 länder. Det är ändå okej. I år har jag börjat bra och redan läst böcker från fem länder, varav två för mig ovanliga. Det är de mer ovanliga jag behöver fokusera på då Sverige, Storbritannien, USA och Frankrike kommer av sig själv. Detsamma brukar gälla Irland och Australien, oftast även Kanada, men meningen är ju att jag ska ta mig utanför den engelskspråkiga världen. Ibland uppstår frustration, som just nu när jag läser Framtidens arab av Riad Satouff, som har en syrisk pappa och en fransk mamma och skriver om sin uppväxt i Libyen och Syrien. Ändå tror jag tyvärr att jag måste räkna honom som fransk, eftersom det är så han verkar definiera sig. Hur hade ni gjort?

Ett sätt att lättare klara utmaningarna är att anpassa dem lite. Som årets boktolva som innehåller en rad författare som kommer med nya böcker i vår. Inte fusk direkt, men visst underlättar det om jag som vill läsa aktuella böcker väljer just dessa författare. Jag har redan stiftat bekantskap med Augustin Erba, vars Snöstorm vi diskuterar i Kulturkollo läser och när det var min tur att välja bok i Bokbubblarna blev det en annan författare på listan.

Hur planerar och strukturerar du din läsning med läsmål eller läsutmaningar?