Filip och Mona är helt underbara

Filip och Mona är en serie jag mycket väl hade kunnat missa. Visst hade jag registrerat att den fanns på SVT Play, men hade inga planer på att se den. Så många serier och så lite tid, ni vet. Så började det dyka upp kommentarer om serien på sociala medier och personer jag delar smak med, som Johanna Lindbäck, hyllade. Nu var jag självklart tvungen att se den och det gjorde jag, i ett svep.

Filip och Mona handlar om just Filip och Mona. Han är 23 och arbetar i en mataffär, vilket gör att honom till familjens svarta får och sina föräldrars största besvikelse. Hon är dubbelt så gammal, gynekolog, men de senaste åren sjukskriven på grund av utmattningsdepression. Nu ska hon arbetsträna i mataffären och han blir hennes handledare. Inget varken han eller hon är särskilt peppade på.

Några saker gör att jag helt tar serien till mitt hjärta. Dels är det den väldigt ärliga beskrivningen av hur det är att ha varit utbränd och hur mycket det påverkar ens liv. Mona och hennes man har separerat och de turas om att bo med barnen och i en gästlägenhet i källaren. Med små, små medel visas deras olikheter och deras konflikter. Jag förstår verkligen att det är svårt att leva med någon som mått väldigt dåligt väldigt länge, men jag har verkligen svårt att tycka om Monas före detta. Kanske för att jag verkligen är Team Mona. Jag är nästan kär i Anna Granath. Vilken fantastisk rolltolkning hon gör.

Filip är också en karaktär att tycka om. Han påminner om de trevliga, men ganska vilsna elever som jag träffar på ibland. De som egentligen kan bli vad de vill, men varken orkar eller vågar kämpa för det. Föräldrarnas strategi är att pressa honom, men det funkar inte alls. Mest av allt tror jag att han behöver en kram. Det blir liksom inte så bra med någonting. Hans kärlek vill hellre vara med sin flickvän och när han försöker dejta blir det bara pinsamt. Det är förresten något han och Mona har gemensamt och jag känner att största anledningen att aldrig skiljas är att slippa dejta. Fy vad jobbigt det verkar.

Mellan Filip och Mona växer en annorlunda och inte helt okomplicerad vänskap fram. De är båda ganska trasiga, men ser något i varandra och lyfter varandra ibland på ovanliga sätt. Anna Granaths porträtt av Mona är som sagt helt fantastiskt, men även William Spetz gör ett riktigt fint jobb. Han spelar en roll utan att spela en roll, vilket gör att Filip känns genuin och äkta. Bland de andra skådespelarna märks till exempel Edvin Endre, som med säkerhet har en lysande skådespelarkarriär framför sig och efter att ha funderat så att huvudet värkte kom jag på var jag sett Peter Gardiner som spelar Filips pappa förut. Han hade nämligen en roll i Skilda världar för tusen år sedan.

Filip och Mona ligger kvar på SVT Play fram till Valborg. Missa den inte! Och kära SVT fixa en till säsong bums, så att jag kan få återse mina nya favoriter. Snabbt, snabbt, snabbt och ja, det är en order.

 

 

4 reaktioner på ”Filip och Mona är helt underbara”

  1. Jag har sett hela nu. I början tyckte jag den var lite för pinsam och var osäker på om jag skulle titta vidare. Några scener som var hemskt jobbiga… Men jag såg hela och tyckte om tonen och värmen.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: