Sambo på försök av Beth O’Leary handlar om Tiffy och Leon och ett väldigt annorlunda sätt att dela lägenhet. Leon behöver pengar och bestämmer sig därför att annonsera efter en inneboende. Lägenheten han bor i har visserligen bara ett sovrum, men en dubbelsäng och eftersom Leon alltid jobbar natt och tillbringar helgerna hos sin flickvän vill han att den inneboende ska jobba dagtid och är ledig på helgerna. På så sätt kan de dela säng utan att behöva träffas. Tiffy, som flyr ett misslyckat och avslutat förhållande behöver desperat ett boende och accepterar den något ovanliga planen. Tiffy och Leon ses aldrig, men börjar kommunicera med varandra på post-it-lappar. Berättelsen förs framåt av dessa små hälsningar och det är ganska charmigt.
Det är alltså en något märkliga premiss som du som läsare måste köpa för att ta till dig boken, men konstigt nog går det ganska lätt. Tänk inte för mycket bara. Sambo på försök är underhållande och karaktärerna något överdrivna, men de funkar. Däremot håller språket på att göra mig galen. Jag tror inte att det handlar om översättningen, utan om hur Beth O’Leary skriver. Det är en orgie i ofullständiga meningar, oftast utan subjekt och läsningen blir väldigt hackig. Jag har den senaste tiden gett upp flera böcker med liknande språk och kanske är det en trend, men jag blir helt tokig. Nu finns det ändå ett driv och en tillräckligt underhållande historia som gör att jag läser ut boken. Jag önskar dock att de ofullständiga meningarna, som kan vara effektfulla om de inte är för många, inte hade tillåtits ta över så mycket. Språk är dock en smaksak och jag har inte sett någon annan irritera sig på just det i boken. Själv köper jag den något annorlunda boendesituationen och reflekterar inte ens över det orimliga i att sova i samma säng som någon man aldrig träffat, men den här svenskläraren vill gärna att i alla fall de flesta meningar ska innehålla ett subjekt.
Är nyfiken på den här men språkkommentarerna avskräckte mig..! Är berättelsen skriven som lappar eller ”vanlig” romantext?
Det är vanlig romantext med en del lappar. Lapparna tycker jag passade bra in i storyn. Tycker att du ska testa, har sett få som reagerat och historien är fin.
Tyckte det lät som att den kunde vara som t.ex. ”När du läser det här” som är uppbyggd av bara mejl, blogginlägg och sms, men då är det alltså inte riktigt så.
Jag blir ju ändå sugen på att se hur språket är. Får ge den en chans!
Bättre än När du läser det här, tycker jag. Lite mer än ”bara” lappar.