Dag: 10 januari, 2019

När det saknas läsmotivation

Varje år när jag möter nya elever i gymnasiet brukar jag i mitt inledande brev till dem ställa frågor om läsning. Ganska få läser, men de som läser gör det väldigt mycket. Jag tycker mig också se en trend, om än mycket försiktig, av ökat läsande bland i alla fall min lilla urvalsgrupp av elever. Jag är också noga med att fråga om läsning ofta och får då en del boktips. Tanken är att det “normala” ska vara att läsa.

Författaren Johanna Lindbäck delade en artikel från norska Aftenposten av Tore Renberg också han en mycket bra författare, där Renberg berättar om en situation med en elev som struntade i vad han hade att säga och istället satt och läste en bok under lektionerna. Boken var A song of ice and fire av George R. R. Martin och Renberg konstaterar att det är en bok som gjort många till läsare.

Dagens unga har vuxit upp med Harry Potter och en lång rad andra, bra ungdomsböcker. Något som saknades när jag växte upp. Då gick i alla fall jag raskt över till vuxenböcker, men många var de som även då läste ingenting eller i alla fall mycket lite utanför skolan. Dagens ungdomsböcker är ofta välskrivna och inte sällan finns de också som film eller tv-serie. En symbios i det skönlitterära berättandet som Renberg lyfter fram som en fördel.

Ganska ofta ser jag i olika lärargrupper lärare som helt förkastar ungdomsböcker och istället väljer böcker för vuxna till sina grundskoleelever. Inte sällan förekommer också diskussioner om hur svårt det är att få elever att läsa. Här ser jag ett samband. Risken är stor att böcker som inte är anpassade för målgruppen inte heller tilltalar den och därmed riskerar läsmotivationen att minska för de elever som redan saknar den mesta av densamma. Därmed inte sagt att eleverna inte ska utmanas alls.

Hur ska då elevernas läsmotivation öka? Att läsningen blir en gemensam upplevelse är något jag tror mycket på. Det kan vara både mysigt och bra med enskild läsning, men den kan inte ersätta den gemensamma läsningen som också inkluderar undervisningsmoment på ett helt annat sätt en den enskilda läsningen gör. När en klass läser flera böcker skapar jag mindre grupper utifrån titel. När alla läser samma bok finns basgrupper som arbetar tillsammans kring vissa uppgifter, samt genomför boksamtal utifrån givna frågor.

Jag ser det också som avgörande att boken finns både som pappersbok och ljud- eller talbok. Även om jag vill att alla elever ska låna en pappersbok, är det bra för vissa att samtidigt lyssna. En anpassning som gör att fler kan ta till sig boken och därmed delta i läsgemenskapen. Jag är också noga med att examinationerna är både muntliga och skriftliga, så att så många som möjligt får en chans att visa sina kunskaper.

Jag skulle inte välja de mest populära ungdomsböckerna som gemensam bok i min undervisning. Då är risken stor att många redan har läst och gemensam läsning bygger på att det är en ny bok för alla. Valet är också gjort utifrån att jag läst och tyckt om boken (självklart) samt att jag tror att den passar klassen i fråga. Jag vill också gärna att boken ska kunna sättas in i ett större sammanhang och kombineras med t.ex. artiklar och/eller noveller. Att boken känns relevant tror jag helt klart ökar läsmotivationen.

Men ska elever inte läsa klassiker? Självklart ska de göra det. Däremot ska det inte ske för tidigt, då jag är övertygad att det riskerar att sänka läsmotivationen. Även där tror jag på gemensam läsning och uppgifter som tvingar eleverna till att faktiskt läsa själva och inte googla fram lämplig text om boken från internet. När det gäller klassiker är det självklart ganska enkelt att hitta material och frestande att ta det som känns som en enkel väg. Speciellt om läsmotivationen tryter.

När jag väljer klassiker till mina elever vill jag att de ska vara relativt tunna. De ska också innehålla teman som är relevanta även idag, så att jämförelser ska kunna göras. Bra är också om det finns en intressant författare bakom, då det ofta ökar läsmotivationen. Ta Selma Lagerlöf till exempel, vars kortromaner jag låtit mina tvåor läsa de senaste tre åren. Hon är en författare som jag tycker att man ska känna till, hon är en intressant person som eleverna har lätt att engagera sig i och hennes böcker innehåller teman som psykisk ohälsa och utsatthet, något som känns relevant för många.

Visst kan det vara så att läsmotivationen ökar mest om eleven får läsa en bok de själv valt. Det gäller dock främst de vana läsarna. De som inte är lika vana vid att läsa behöver ofta den stöttning som t.ex. boksamtal ger. Under ett läsår försöker jag hinna med tre böcker. Då läser eleverna en i helklass, en i grupp och en de valt själva, ofta utifrån en genre eller ett tema. I år har jag ägnat mycket tid åt noveller i alla kurserna, så risken är att det bara blir två hela böcker. Det känns sådär, men tyvärr är det troligt att tiden inte räcker till. Synd, då jag tror att läsmotivationen faktiskt ökar ju mer man läser. Träning ger färdighet även då det kommer till läsning.

Så här skulle jag sammanfatta mina tankar kring läsmotivation:

Välj böcker du själv läst, som är relevanta och som du tror passar klassen.

Välj böcker anpassade för målgruppen, gällande såväl ålder som läsvana och tidigare läsning.

Välj böcker som går att både läsa och lyssna på.

Lägg mycket tid på en gemensam start där du t.ex. informerar om författaren, sätter boken i ett sammanhang t.ex. tidsmässigt och geografiskt.

Läs vissa delar högt, eller låt eleverna läsa för varandra.

Använd basgrupper för att eleverna ska känna att läsningen är något de gör gemensamt.

Variera examinationsuppgifterna så att kunskaper redovisas såväl muntligt som skriftligt, men också varierade i olika läsprojekt. Att alltid skriva samma sorters texter som anknyter till det lästa blir lätt tråkigt.

 

 

 

%d bloggare gillar detta: