Jaga vatten — en berättelse om vänskap

Jaga vatten är skriven av finlandssvenska Ellen Strömberg, som bor i Jakobstad. Berättelsen om Hanna och Rakel är hennes debut. Det är en genomtänkt och språkligt i det närmaste perfekt historia, vilket brukar vara ganska typiskt för debutanter som dessutom gått skrivarutbildning. Troligen har det att göra med en medvetenhet om hur det “ska” vara, men också om att boken kanske vuxit fram under flera år. Jaga vatten är en snygg debut med många lager, men som ändå känns den lite distanserad. Karaktärerna är intressanta, distanser finns även till dem. Kanske medvetetet. Den jag känner mest sympati för är den vuxna Rakel som så tydligt bär med sig barndomen även som vuxen.

Rakel och Hanna är vänner, men de har ett ojämnt vänskapsförhållande där Hanna är den som styr. Hanna är också den som är mest populär och Rakel behöver henne för att riktigt räknas. Det är smärtsamt att läsa om hur Rakel förminskar sig själv gentemot Hanna, men kanske framför allt gällande den långa rad killar som hon hoppas ska få henne att känna någonting. I korta kapitel låter oss Strömberg få veta allt med om Rakel, medan Hanna förblir den lite magiska och ouppnåeliga som Rakel dyrkar. Vi förstår dock att Hanna kanske varken är så avundsvärd eller egentligen någon att se upp till, men att Rakel gör det är egentligen inte så konstigt.

Jaga vatten är en välskriven debut och jag tror att Ellen Strömberg kan utvecklas till en riktigt bra författare som vi kommer att få höra mycket om i framtiden.

 

%d bloggare gillar detta: