När en bok tar tag

142603491524xz9

Det finns ofta ett speciellt ögonblick i varje bok jag läser, det då jag känner att jo, nu är jag fast. Ibland sker det redan ett par sidor in i boken och då är det nästan alltid någon snygg formulering som fångar mig, men ibland dröjer det länge och då handlar det ofta om att jag inte riktigt fastnar för varken språk eller karaktärer. När jag så äntligen känner den där kopplingen till personerna boken handlar om, det är då jag fastnar.

Andra ögonblick jag älskar är när jag någonstans i boken får förklaringen till titeln, eller när samma formulering återkommer i texten. Det gillar jag, då märks det att författaren tänkt till och det känns lite som att jag får ett hemligt meddelande genom texten. Det får mig alltid att le lite extra i tyst samförstånd med den som skrivit det.

I böckerna om Emily av L M Montgomery talar huvudpersonen om “glimten”, det där korta ögonblicken av lycka som helt plötsligt kan komma över en. Ibland när jag har låga perioder kan jag helt mista glimten, men när den kommer är det extra härligt. Det kan handla om en ovanligt vacker morgon, eller något annat som väcker känslorna. Ibland kommer glimten under läsningen av en riktigt vacker formulering eller händelse. Då är det extra härligt att läsa och en bok som framkallar glimten har mig helt fast.

Vad är det som gör att du fastnar i en bok? Kan du känna när en trög bok vänder? Vad fångar dig?