Vem vill vara Hugo Rask?

Någonstans kan jag inte låta bli att stilla undra vem som egentligen skulle vilja vara verklighetens Hugo Rask. Det är knappast en trevlig person. Kanske hade det varit smartare av Roy Andersson att faktiskt läsa boken först, innan han tog åt sig en ära, som snarare är något av en förolämpning. Eller innan han ens kommenterade hur många som är säker på att just han är den fiktive Rask. Lite som att försöka recensera en bok man inte läst. Eller som en student som lämnar in en text hen googlat fram.

Är det mobbning att påpeka att Roy Andersson inte borde uttalat sig som han gjorde? Jag har svårt att se det. Helt ärligt finner jag hela debatten mycket märklig.

Självklart är Hugo Rask en fiktiv person. Som Lena Andersson påpekar: “Hugo Rask är en fiktiv figur i en fiktiv bok, och hela poängen med fiktion är att det som sker, det sker mellan pärmarna och inte utanför dem.”

Som författare måste du ha rätt att skriva som du vill. Har Andersson och Andersson haft ett kort förhållande är det troligt att detta förhållanden och alla andra förhållanden Andersson haft, läst om, hört om eller fantiserat fram, har en plats i en roman. Konstigt vore det annars.

Att som Carina Rydberg hävda att författare offentligt måste avslöja vem som stått modell för olika karaktärer känns för mig bisarrt. Lena Andersson har inget sådant ansvar mot sina läsare, inte heller någon annan författare.

Men visst kommer den här diskussionen väldigt lägligt, precis då uppföljaren Utan personligt ansvar ges ut. Ingen risk att den glöms bort alltså. Dags att börja spekulera i vem Olof Sten är och kanske också vem Ebba Silfversköld är, för hon kanske kommer att vilja hämnas. Eller så nöjer vi oss med att läsa, eller inte läsa, utan att göra skvallerpress av det hela.