Dag: 22 juni, 2013

Om vad som egentligen hände

9186905082

Under mitt besök i Kraków läste jag Adams arv av Astrid Rosenfeld, en bok som fått stor framgång i hemlandet. Nu brukar ju jag och tyska böcker inte passa ihop så bra. Det är någonting med det tyska förtjusningen för skrönor som ofta gör mig skeptisk. I den mest allvarliga berättelse måste det finnas en skröna. Kanske har jag läst för få tyska böcker, eller så har för många tyska författare inspirerats av Günther Grass.

Nåväl, nu ska det handla om Adams arv, en berättelse i två delar med olika tidsperspektiv och huvudpersoner. Först får vi träffa Eddy, en liten kille som bor med sin mamma och som hittar en ny pappa på zoo. Vi får följa hans minst sagt ovanliga liv där fadersfiguren Jack spelar huvudrollen. Viktigast för resten av boken är dock Eddys likhet med Adam, morfaderns bror som försvann med familjens tillgångar dagen innan de skulle fly från nazisternas Tyskland till England. Adams bror Moses, Eddys morfar, stannade kvar i hemlandet tillsammans med sin mamma och mormor. Sedan dess har Adam blivit den onde och att vara lik honom en förbannelse.

Men hur ond var egentligen Adam? Det får vi veta i bokens andra del där Adams historia berättas. Vi får följa med på en annorlunda färd till Polen där Adam blir nazisten Anton. Skröna? Inledningsvis, men jag faller ganska snart för Adam och följer honom med spänning och glädje. Den här delen är mycket starkare än den om Eddy och hans familj, men tillsammans bildar de en helhet med många finesser.

Adams arv är en mycket läsvärd bok helt klart. Extra häftigt var det att läsa den i Kraków, men jag tror att den gör sig bra i en helt vanlig hängmatta också! Nu känner jag faktiskt för att läsa mer tyskt. Någon som kan rekommendera en tysk bok utan skrönvibbar?

Här händer det grejer

Sommaren på enligt O kommer att se lite annorlunda ut, då jag ska läsa och skriva om böcker i ett nytt sammanhang och med nya människor. Det blir fem intensiva veckor och mer om dem kommer ni att få veta imorgon!

Kanske betyder det att det blir lite tystare just här och att ni får leta upp mig på annan plats. Vi får se hur mycket bloggenergi jag har kvar. Jag har hört att världen inte går under om en inte publicerar blogginlägg dagligen, så kanske vågar jag mig på något som liknar paus.

 

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: