Dag: 21 januari, 2013

Göteborg läser Sophie Elkan

alt 22

Stockholm läser har funnits sedan 2002, med ett uppehåll 2009-2010. 2011 återuppstod arrangemanget då författarförbundet och Stockholms stadsbibliotek tog över. En jury väljer ut en bok med stockholmsanknytning och under parollen “en stad en bok” ordnas sedan aktiviteter kring denna bok.

I Göteborg finns ingen motsvarighet och det är synd. Det tänker vi ändra på. Nu startar vi Göteborg läser och hoppas att just du är sugen på att hänga på.

Under våren kommer vi att ordna aktiviteter kring boken John Hall: en historia från det gamla Göteborg av Sophie Elkan. En historisk bok som var mycket stor på sin tid.

Sophie Elkan är en idag ganska bortglömd göteborgsförfattarinna som  föddes 3 januari 1853 och dog 5 april 1921. Hon ligger begravd på judiska begravningsplatsen i Göteborg.

Vid hennes jordfästning talade Selma Lagerlöf om Sophie Elkans starka livsmod: ”Alltid har du älskat. Alltid har livet prövat dig, men ur varje prov har du utgått ännu större, ännu mera livsduglig, ännu mera livsdyrkande än förr.”

I våra dagar är hon kanske mest känd som Selma Lagerlöfs livskamrat men runt sekelskiftet var Sophie Elkan en populär och mycket läst författarinna. Efter att ha förlorat både make och dotter i sjukdom bestämde hon sig för att viga sitt liv till skrivandet. Hon debuterade 1889 och skrev då under pseudonym, hennes signatur var Rust Roest som på flamländska betyder ”Dådlös vila rostar”.

Hennes mest lästa verk kom 1899:  John Hall – en historisk roman som berättar om en familjs uppgång och fall, beskriver Göteborg som det kan ha sett under slutet av 1700-talet och låter oss lära känna de stora köpmansfamiljerna som etablerade Göteborg som  handels och industristad. Berättelsen låter oss följa John Hall d.y. och samtidigt skildrar Elkan skickligt miljöerna runt honom. Vi rör oss i stadsmiljöer, i de omåttligt rika hushållen inom vallgraven, på kontoret till ett av Sveriges största företag,  på sommarresidenset Gunnebo och på John Halls resor ut i landet.

Bokens John Hall d.y. föddes i Göteborg 1771 i familjens palats på Östra Hamngatan. Hans far var John Hall d.ä. en framgångsrik  grosshandlare, en av de rikaste i Sverige vid slutet av 1700-talet och vid hans död ärvde John Hall d.y. både företag och Gunnebo slott.

Nu hoppas vi att många är sugna på att delta i Göteborg läser och lära känna Sophie Elkan och John Hall tillsammans med oss. Vi planerar en nätbaserad bokcirkel, men hoppas också att intresset finns för aktiviteter i staden som bokpromenader, eller kanske en gemensam tur till Gunnebo slott.

Boken finns att köpa i pocket, eller att ladda ner hos Litteraturbanken.

Det här inlägget presenteras också hos Anna på …och dagarna går.

Göteborg Läser har också en Facebook-sida som du hittar här.

Så häng med oss och bli en del av Göteborg läser i år!

Sophie Elkan

 

 

En bok i två delar

1622_250 9789100127756

Det är inte helt ovanligt att en författare skriver för både unga och vuxna, men att två böcker för olika målgrupper knyter an till varandra är definitivt ovanligt. Cilla Naumanns 62 dagar och augustprisnominerade Springa med åror handlar om samma personer, i viss mån berör de samma händelser, men ur olika perspektiv.

Jag valde att läsa 62 dagar först av flera anledningar. Dels kom den ut först, dels handlade den om en mycket mer begränsad tid än Springa med åror, ett sommarlov, 62 dagar. Jag vet egentligen inte om jag valde rätt. Jag tror att det fungerar att börja med vilken som, men min reaktion när jag läste ut Springa med åror var att jag ville läsa 62 dagar en gång till. För att förstå det hemska. För att bearbeta. För den till synes naiva berättelsen om Tom och hans bror som tillbringar sommaren på samma ställe som mamma Johanna gjorde, berättar så mycket mer än det som skrivs på raderna. Båda böckerna har egentligen barnets perspektiv. I ungdomsboken är det Toms historia som berättas och i vuxenboken Monicas.

I Springa med åror vet vi direkt att något hemskt kommer att hända Lasse. Lasse, som är en av huvudpersonerna i 62 dagar och son till Monika. Monika som är den som får mitt hjärta i den här boken. Den osäkra bondflickan som bor med sin far Ivan omgiven av lukten som hon skäms för. Ladan bredvid dem hyrs en sommar ut till en läkarfamilj och dottern Johanna och Monica tillbringar lovet i en sorts symbios.

Jag får aldrig riktigt grepp om Johanna. Hon fladdrar och fladdrar från blomma till blomma. En sommar stannar hon hos Monika, men nästa gång då hon kommer tillbaka är vänskapen inte riktigt densamma. Naumann beskriver de stora känslorna med få ord och jag känner verkligen med Monika. Scenen där hon sitter ensam på ett hotellrum är något av det starkaste jag läst.

Alice Eggers skriver i sin recension av 62 dagar om Cilla Naumanns sätt att skildra döden  på ett sakligt sätt och jag håller med både om det och om det poetiska uttryckssättet. Språket i ungdomsboken är lite enklare, men fortfarande väldigt vackert. Vuxenboken har också den en drömmande ton, men de stora mellanrummen mellan pusselbitarna gör att jag tyvärr tror att allt för unga läsare kan få problem. Tidshoppen är många och vi får följa Monica både som barn, nybliven mor och så under sommaren då det hemska händer.  Skickligt lyckas Naumann skapa en helhet trots att det är så mycket hon inte berättar. Jag tycker verkligen om hennes sätt att skriva.

Däremot rekommenderar jag alla som tycker om Springa med åror att även våga sig på 62 dagar. De två böckerna bildar en riktigt snygg helhet, troligen för att de från början kommer från samma manus. Tydligen fanns från början en tanke att kombinera en bok för vuxna och en för ungdomar i samma bok, men nu blev det istället två separata böcker utgivna av två olika förlag.

Vill du lyssna på en intervju med Cilla Naumann tycker jag att du ska lyssna på Bokhoras bokpod där Johanna L intervjuar henne.

 

%d bloggare gillar detta: