Dag: 20 juli, 2012

Vad är en ungdomsbok?

Jag är ingen ungdom längre, trots att jag ibland fortfarande tror att jag är drygt 25. Jag läser dock fortfarande böcker som skrivits för ungdomar. Jo, men du är ju lärare och måste självklart läsa böcker för att hålla dig ajour, kanske du tänker och ja så är det förvisso. Det är dock inte det enda skälet till att jag läser ungdomsböcker. Böcker som råkar handla om ungdomar och därför kategoriseras som ungdomsböcker kan nämligen ge mig lika mycket som en bok om vuxna, kategoriserad som vuxenbok.

Lotta Olsson resonerar i DN om vad just åldersrekommendationen egentligen har för betydelse. Yngre läsare tenderar att läsa böcker som är avsedda för äldre, i alla fall om man är en van läsare. Jag minns hur jag själv botaniserade i mammas bokhylla när jag var runt 10-12 år och hittade både Fogelström och Moberg, men också Jean M Auel (hemska tanke)*. Jag läste självklart också ungdomsböcker av t.ex. Cynthia Voigt, men minns inte att det fanns så många unga, svenska författare som det finns idag. Minns inte heller att jag kände igen mig så mycket i den tidens ungdomsböcker som jag faktiskt gör när jag läser idag. Beror det på att författarna är i min ålder, eller finns det helt enkelt bättre böcker som handlar om ungdomar idag?

Olsson påpekar vikten av att som vuxen faktiskt läsa ungdomsböcker:

Alla mår bra av att då och då ta ett kliv tillbaka, minnas hur man tänkte, vem man var som yngre. De yngre upplagorna av oss själva har vi alltid kvar inom oss, som ryska dockor.

 

Böcker som handlar om ungdomar, ungdomsböcker, är på inget sätt simplare eller sämre än det som kallas skönlitteratur för vuxna. Det är dags att inse det en gång för alla. För mig som svensklärare har jag en skyldighet att läsa böcker som mina elever skulle kunna tycka om, men även andra vuxna borde göra det. Många gånger finns en direkthet och en experimentlusta som jag många gånger saknar i böcker som vänder sig till äldre läsare.

Här är fem böcker om ungdomar som ingen vuxen bör missa:

Pojkarna av Jessica Schiefauer, för att den på ett annorlunda och intressant sätt diskuterar könsroller och hur de begränsar oss. En Augustprisvinnare är ändå en Augustprisvinnare.

The fault in our stars av John Green. En vansinnigt vacker kärlekshistoria som du inte får missa. Läs den också för att du får öva din engelska och för att du kommer att inse att ditt liv är väldigt bra trots allt. Den effekten har för övrigt många böcker om och för ungdomar.

Antiloper av Esther Roxberg ska du läsa för att imponeras av ett språk utöver det vanliga. Jag tror också att de flesta vuxna känner igen problematiken kring ungdomens vänskap som inte alltid följer med i vuxenlivet och hur svårt det faktiskt kan vara att bli vuxen.

13 skäl varför av Jay Asher, som formmässigt är mycket annorlunda. En död tjej berättar om varför hon tagit livet av sig på 13 kassettband. Många bra resonemang kring skuld och skam.

Kapitulera omedelbart eller dö av Sanne Näslingliknar ingen annan bok jag har läst. Här kan man tala om experimentellt och annorlunda. Måste upplevas!

 

Här kan du läsa om fler ungdomsböcker jag har läst. Nu blir jag sugen på att plocka fram en av mina olästa böcker om ungdomar. Brukar inte läsa sådana på sommaren annars.

 

*Helt OT, men apropå just Auel läser Isobel Hadley-Kamptz (@isobelsverkstad)  Mammutjägarna och twittrar om den under hashtagen #mammut

Med ilskan som drivkraft

Jag har vikt så många hundöron i Diana Janses bok En del av mitt hjärta lämnar jag kvar  att jag skulle kunna bjuda på säkert 30 tänkvärda citat, men det tänker jag inte göra. Det är nämligen helheten som gör boken, inte de lösryckta meningarna. Boken är fylld av den ilska och frustration Janse känner då hon gång på gång inser hur lång väg Afghanistan har att gå innan det blir ett land som går att leva i med någon form av livskvalitet. Speciellt gäller det kvinnorna, Samtidigt är det en bok som förmedlar en bild av ett diplomatliv jag inte visste något om och kontrasterna till det mer klassiska bubbeldrickarlivet som också finns. Alla vågar nämligen inte åka till Afghanistan. Inte ens de som ska granska UD:s verksamhet där.

Då är det tur att det finns personer som Diana Janse, som vågar och vill befinna sig i ett land som egentligen är för farligt att leva i. Hon beskriver livet där på ett inlevelsefullt sätt och det är svårt att förstå att hon ibland föredrar det framför det bekväma livet i Stockholm. Jag vill inte säga att hon flyr, men hon kanaliserar i alla fall sin ilska och använder den till något konstruktivt. Hon hjälper, trots att det ibland verkligen blir två steg framåt och ett, två eller till och med tre tillbaka.

Jag tänker på de elever jag undervisat som flytt från Afghanistan. Många av dem via Iran, där afghaner bor i flyktingläger i väntan på att deras hemland ska bli ett land som går att återvända till. Den sorgen måste vara omöjlig att sätta ord på, men Janse försöker. Jag grips av hennes ärliga berättelse om två år i hennes liv som förändrade allt. Det är en berättelse om ett land där få har upplevt fred, men också en berättelse om en personlig resa.

 

%d bloggare gillar detta: