Dag: 18 januari, 2012

Spöknatt och en rosa morgon

Jag brukar inte läsa skräck. Jag inbillar mig att det inte beror på att jag är lättskrämd, utan att jag inte gillar genren, men egentligen undrar jag hur det verkligen är.

Just nu läser jag dock Tistelblomman av Amanda Hellberg och där spökas det friskt. Den pendlar mellan att  vara mysruskig i bästa Maria-Gripe-anda och att vara så läskig att jag får hjärtklappning. I natt sov jag jätteoroligt, något som säkert också berodde på att jag druckit typ 100 koppar kaffe, men det var boken som snurrade i huvudet. Mitt i natten bytte jag säng och lade mig hos yngste sonen. Hann knappt somna innan han och hans tjugo gosedjur skulle flytta in i vår säng. Jag flyttade med och när jag la mig tyckte jag att lampan blixtrade till och det for något vitt genom rummet. Jag skrek till, maken vaknade och hade självklart inte sett någonting.

Jag fick några timmars sömn i alla fall och i morse drog jag till simhallen. Tistelblomman vill inte följa med, utan istället läste jag Rosa – Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson när jag käkade frukost efter att ha simmat. Jag hann inte långt, men måste säga att jag blev chockad. Okej att rosa som färg signalerar en del, men att det var så himla otänkbart att ta på söner rosa, eller att ta foto på öppna förskolan på en dotter med ljusblå byxor är helt befängt. Nu har jag visserligen två söner och jag tror att det varit lättare för mig att acceptera rosa på dem och att jag uppmuntrat dem mer än jag hade uppmuntrat en dotter att välja just rosa kläder.

Vid förra dagisfotograferingen hade femåringen sin coolaste t-shirt som har ett mönster med rosa och silver på magen. Inte alls gullig, men tyvärr med en fläck som inte går bort. Självklart fick han fotograferas i den ändå. Varför skulle han inte fått det? Sexåringen valde en orange tröja med färgglada, söta monster på. Jag är glad att han valde den och inte sin svarta tröja med Star Wars motiv, men jag hade inte förbjudit honom att ha den på sig.

Mer om boken när jag läst ut den, om inte förr. Jag är dock tämligen  säker på att mina söners sexualitet inte har någonting med färgen på deras kläder att göra.

Tematrio – Skrivande svenskor

Jag läser mycket svensk och det mesta är skrivet av kvinnor. Veckans tematrio passar mig alltså helt perfekt, då Lyran vill att vi bjuder på en trio skrivande svenskor.

1. Barbara Voors har varit en favorit sedan 1998, då jag läste Tillit till dig på en strand i Mombasa och när jag kom hem Älskade du, Syster min, När elefanter dansar  och Akvarium i tät följd. Fortfarande har Tillit till dig en speciell plats i mitt hjärta, men annars är Sömnlös, Islossning och Smultronbett nog favoriterna. Eller Fantomsmärtor, eller… Ja, ni förstår, det är bra helt enkelt. Jag har en oläst bok kvar, Mina döttrars systrar och den sparar jag till ett alldeles speciellt tillfälle. Det känns tryggt att ha den i hyllan och vara säker på att inte stå helt utan en Voors-bok om längtan sätter in.

2. På Bokmässan satt Maria Ernestam och signerade böcker. Jag älskar Maria Ernestams böcker, men då jag har alla kunde jag inte köpa någon och därför inte komma hem med en signerad bok. Istället travade jag fram till henne och sa just så, att jag inte kunde köpa någon bok för att jag hade alla, men att jag bara ville berätta att jag tycker att hennes böcker är fantastiska. Sådan är jag, lite pinsam sådär, men jag tänker att alla mår bra av lite beröm, även en stor författare som Maria Ernestam.

Den första bok jag läste av henne var Caipirinha med döden, en av de första vuxenböcker vi läste i vår bokcirkel Bokbruttorna, som från början var en ungdomsbokklubb. Jag minns att jag tyckte om den, fascinerades av den, men inte var 100% såld ännu. Det blev jag dock efter att ha läst Busters öron, en av de bästa böcker jag någonsin läst. Helt galet briljant. Därefter har jag läst allt av Maria Ernestam och hoppas på att det snart ska dyka upp en ny bok. Då ska jag bannemej se till att få ett signerat exemplar!

3. Katarina Wennstam är briljant. Så är det bara. Bäst är hennes reportageböcker Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman, som beskriver hur våldtäktsoffer behandlas i Sverige. Vidriga och vansinnigt viktiga böcker och efter att ha läst dem försökte jag få alla andra att göra detsamma. Därefter har Wennstam skrivit en trio spänningsromaner, som alla handlar om utsatta kvinnor. Smuts, om en advokat, pappa och make som roar sig med prostituerade, Dödergök om misshandel och Alfahannen om sexuell makt. Viktiga ämnen och grymt bra böcker.

I vår kommer nästa bok ut. Den heter Svikaren och handlar om en grym idrottsvärld. Lite nytt fokus kan tyckas, men fortfarande verkar Wennstam fokusera på de svaga. På dem utan röst. Behöver jag säga att jag är superpeppad inför att läsa den? Tänkte väl det.

Veckans bubblare:

Jag vet inte om det egentligen finns någon mer författare som jag är sådär ohälsosamt förtjust i, men Aase Berg är på god väg att bli en riktig idol. Det krävs några fler lästa böcker, men det är lätt ordnat. Hon blir min trea och bubblare på samma gång. Har ni inte läst Människoätande människor i Märsta tycker jag att ni ska göra det bums. Liknöjd fauna är också riktigt vass.

%d bloggare gillar detta: