enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 18 december, 2010

Snart jul för alla otäta lärare

Vi har det lyxigt vi som har en lång ledighet att se fram emot. Så brukar det låta när det talas om lärare och med tanke på hur lätt det varit att komma in på lärarutbildningar den senaste tiden kan nästan vem som helst bli lärare. Trots detta verkar få sugna när jag föreslår det.

Nu blir det inte lika lätt att komma in på utbildningen då Högskoleverket då 27 av 59 ansökningar om examensrätt avslogs. Katastrof skriver Lenita Jällhage i DN, men frågan är om det hade protesterats lika mycket om inte Stockholm drabbats. Hellre färre lärare som konkurrerar om platserna säger jag, det lär ge högre kvalitet. Att utbildningarna koncentreras till södra Sverige är ett problem, men inte att utbildningsplatserna blir färre-

Tyvärr råder ingen lärarbrist, då tjänsterna på många håll blir färre. Det heter att det beror på minskade elevkullar eller att lärartäthet inte spelar någon roll, men jag är skeptisk. Senaste PISA-undersökningen visar att svenska elever tappar allt mer och de är de redan svaga som halkar efter ytterligare. Där behövs med all säkerhet alla övertaliga lärare.

Jag håller inte heller med Hans Bergström om att friskolor är lösningen på allt. Hur många friskolor befinner sig i de mest utsatta områdena? Jag tror inte heller att vi kan skylla allt elände på det fria skolvalet, snarare på att alla elever inte får den hjälp de behöver. Det är här min övertygelse om att det behövs fler lärare på rätt plats kommer in. Du kan till exempel inte lära nyanlända svenska i hur stora grupper som helst och inte heller hinna se alla elever i “vanliga” klasser om de består av 32 elever. Visst är det viktigast med bra lärare, men även bra lärare har sina begränsningar. Få av dem kan till exempel trolla med knäna och inte heller har de ögon i nacken.

Jag har arbetat i 3,5 år i min kommun och sedan dess har väldigt få, om ens någon, fått tillsvidareanställning. Istället vimlar det av vikariat och när vikariatet är slut är det således lätt att göra sig av med personalen tillfälligt. Det gäller också att hålla koll på LAS så att man inte tvingas anställa någon tillsvidare. Bättre då att leta fler vikarier.

Omsättningen på lärare är ett problem främst för eleverna, men också för lärarna. Att ständigt byta kollegor blir inte sällan som att börja om. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen att knyta nya bekantskaper och få del av nya kollegors kunskaper, men det finns en gräns. Stabilitet kanske inte funkar när man talar om Kina, men när det handlar om skolan behövs stabilitet och lite arbetsro.

Så vad tror jag? Jag tror på de täta lärarna. Att kunna locka med en bra lön är viktigt för att få de bästa. Sedan måste också en hel del göras när det kommer till arbetsmiljön. Vettiga arbetsplatser för lärarna finns i allt för få skolor. Där har jag tur. Många skolor har dock en arbetsmiljö för såväl elever som lärare som få andra skulle acceptera.

Morrica skriver alltid läsvärt om skolan och här kan du läsa hennes tankar om lärarnas löner.

Björklund tycker att det är viktigt kan han mycket väl få ge mig en lärarlegitimation. Den blir dock betydelselös om det inte satsas mer på löner och skolmiljö. Blir det bättre om vi arbetar 40 h/vecka som alla andra istället för 45? Jag gör gärna det förutsatt att jag får betalt för övertid, kan ta min semester när jag känner för det och får en sisådär 10 000 mer i lönekuvertet. Just nu känns det mest som ett sätt att pressa en redan stressad lärarkår ännu mer.

En sak är säker. Jag ska njuta av mitt jullov. Det är jag värd.

Av rädsla att missa något

Finns det någon extra hypad och populär bok du INTE tyckte om och hur kände du dig när du postade din recension?

Så lyder frågan i Annikas sista bokbloggsjerka för i år. Jag gillar verkligen den här jerkan, men inte sällan är frågorna sådana att jag måste erkänna hur otroligt barnslig jag är. Jag slutar nämligen sällan läsa de riktigt hypade böckerna mitt i av rädsla för att missa något. Ibland finns känslan av att jag missat något kvar även efter det att jag faktiskt tagit mig igenom boken. Om jag verkligen inte fattar grejen så skriver jag självklart det i recensionen och jag har inga större problem med det heller. Nu när jag har så många bra böcker på tur försöker jag faktiskt undvika de hypade böcker jag inte tror att jag kommer att gilla för att slippa slösa bort värdefull lästid.

Så några konkreta exempel då på böcker som “alla andra” verkar gilla och som jag inte förstår grejen med. Det tydligaste exemplet är nog Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap som alla verkar älska, men som jag inte såg storheten med alls. Så här skrev jag om den:

Läste just ut Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och hjälp vilken tråkig bok det var. Satte en tvåa på den på Bok.nu men det var en väldigt svag sådan. Nu är jag visserligen inget fan av brevromaner, men den här var tråkig även jämfört med andra böcker i samma stil. Läste den egentligen mest för att titeln är så rolig, men det var väl det enda roliga i hela boken. Om den inte varit så lättläst hade jag inte läst ut den. Undvik!

Hon har gjort det igen

Dödergök

Katarina Wennstam står alltid på de utsatta kvinnornas sida. Med precision och kunnighet avslöjar hon våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, fördomsfulla domare och alla andra som faktiskt bidrar till att många kvinnor inte vågar göra sina röster hörda. Hennes Flickan och skulden och En  riktig våldtäktsman är böcker som jag tycker att alla ska läsa. Speciellt i dagens samhälle där skräcken för den okända mannen, gärna med utländsk bakgrund, som överfaller kvinnor i parker blir större och större, trots att de flesta kvinnor faktiskt skadas i sitt eget hem eller av människor som står dem nära. Dödergök är andra delen i en tänkt trilogi om mäns våld mot kvinnor som inleddes med Smuts. På Bokus beskrivs den som en spänningsroman om ”brott som i regel går strafflösa”. Det handlar om kvinnomisshandel och hedersvåld.

Dödergök finns två döda, en man och en kvinna. En misshandlad kvinna, Louise Lind, vars man sitter i fängelse för att ha skjutit ihjälp henne i deras gemensamma hem. Ett hem som nu sålts till journalistparet Tobias och Maria. Efter att de hittat blod under tapeten i köket inser de att kvinnan i huset inte dött den naturliga död som mäklaren låtit dem tro. Maria, som är arbetslös, börjar gräva i fallet och blir mer och mer övertygad om att hon har ett scoop på gång.

Boken handlar också om åklagare Madeleine Edwards som också var med i Smuts på ett hörn. Hon och polisen Mats Hjörne utreder självmordet/mordet på  Korosh Hosseini som helt klart blev kär i fel tjej. Flickan gömmer sig och tills hon väljer att prata kan de inte bevisa att det rör sig om mord även om de är helt övertygade om det. Eller är de bara fördomsfulla? Kanske har Hosseini begått självmord som flickans familj säger.

Dödergök är en läsvärd bok. Min favorit är Maria Allende som gör allt för att finna sanningen om kvinnan som dött i hennes nyköpta hus. Jag hoppas att hon finns med även i trilogins avslutande del Alfahannen som kommer i januari 2010. Jag kommer absolut att läsa den oavsett!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-11-10

Det blir nog en del repriser nu de sista skälvande dagarna på året, då jag vill ha alla favoriter på plats här inom snar framtid.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: