Dag: 24 juli, 2010

En bok som gjorde mig mörkrädd

Snart kommer den tredje boken av Karin Alfredsson i pocket. Den heter Klockan 21.37, utspelar sig i Polen, handlar som vanligt om Ellen Elg och är lika bra, om inte bättre än de andra två. Jag har just haft nöjet att sträckläsa den. Det är, som vanligt när det gäller Alfredsson, en riktigt bra bok.

Mannen som vill bli kallad mister Black ser det som sitt livs uppdrag att förhindra aborter. Han skulle gärna utrota alla homosexuella, färgade och muslimer också, men just nu är han fokuserad på kvinnor som väljer att avsluta sina graviditeter.

Som vanligt baseras Alfredssons bok på verkligheten och hon kritiserar med skärpa och precision. Jag blir helt mörkrädd av att det faktiskt finns människor som delar mister Blacks åsikter. Enligt Blacks teori behöver varje vit familj skaffa minst 2.1 barn för att muslimer och svarta inte ska ta över världen. Mysig kille. Retoriken påminner en del om ett parti som jag hoppas aldrig kommer in i Riksdagen. Att kyrkan ska stå för kärlek och inte hat blev tydligt senast i förrgår.

Karin Alfredsson knyter ihop flera historier, som alla är läsvärda. Vi får följa en polsk familj som består av mamma Teresa som är övertygad katolik, de tre ganska vuxna barnen Marek, som är med i Hela Polens Ungdom, Karolina som blir mer och mer religiös och ger sig av på en pilgrimsvandring och lillsyrran Agata som äter p-piller i smyg och mest vill leva ett roligt tonårsliv med allt vad det innebär. Hos dem bor också morfar Andrzej Nowak, men inte pappa Jacek. Han och Teresa har varit separerade i flera år och han bor med en ny kvinna. Trots detta vägrar Teresa gå med på skilsmässa. Sanna katoliker skiljer sig inte.

Påven Johannes Paulus II, som var från Polen, är en av de stora hjältarna och förebilderna för många polska ungdomar som kallar sig JP2-generationen. Dagens polska ungdomar blir enligt boken mer och mer religiösa och konservativa, vilket säkert är en naturlig reaktion, men inte desto mindre skrämmande.

Två tidsperspektiv gäller när vi följer Teresa och även Ellen med familjer, förra året och nu. Förra året födde Ellen sin förste son, nu drar hon till Polen på en båt som erbjuder kvinnor aborter på internationellt vatten. Det är aborterna som står i centrum, både nu och på 60-talet där bokens mest udda historia utspelar sig. Misse, som studerar till bokbindare, skriver brev till en vän om sitt nya liv.

De parallella historierna slingrar sig genom både tid och rum, men det är aldrig svårt att hänga med i svängarna. Det är bara svårt att sluta läsa. Möjligen är historien om Sture lite onödig, men jag är imponerad av hur Alfredsson får ihop sin historia och ser verkligen fram emot att läsa mer av henne. Om några veckor kommer bok nummer fyra Den sjätte gudinnan, där Ellen åker på FN-uppdrag till Indien.

Varför heter boken Klockan 21.37? Dels för att Johannes Paulus II dog då, men också för att något annat hemskt händer vid samma klockslag. Jag tycker definitivt att du ska läsa för att få veta, men läs de två första böckerna om Ellen Elg först, 80° från Varmvattnet och Kvinnorna på 10:e våningen. Alfredsson sätter fokus på kvinnors utsatthet i världen och hennes röst behövs definitivt.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 10-07-07

Mycket att se fram emot

Jag har samlat de böcker jag ser fram emot att läsa i höst här. Vill du inte följa länken hittar du listan under rubriken Kommande böcker i menyraden under headern.

Som ni ser kommer jag omöjligt att hinna läsa allt om jag inte säger upp mig från mitt jobb och det är knappast aktuellt.

Det är svårt att välja ut de jag ser fram emot mest, men en spontan topp 10 ser ut så här:

Pojken på andra sidan, Irene Sabatini, Norstedts, augusti. Vinnare av Orange Prize debutantpris.

Den sjätte gudinnan, Karin Alfredsson, Damm förlag, 1 augusti.

En sannolik historia, Karin Alvtegen, Brombergs, 18 augusti.

Vecka 36, Sofie Sorenbrant, Damm förlag, september.

Bara ett barn, Malin Persson Giolito, Piratförlaget, 1 september.

Högre än alla himlar, Louise Boije af Gennäs, Albert Bonniers Förlag, 3 september. Äntligen!

Hittebarnet, Katerina Janouch, Piratförlaget, 8 september. Del tre i serien om Cecilia Lund.

Konsten att vara otrogen på Facebook, Gunilla Bergensten, Forum Bokförlag, 8 september.

Fantomsmärtor, Barbara Voors, Albert Bonniers Förlag, 17 september. Äntligen igen!

Men vi knullar ju ändå inte, Ann Söderlund, Frank förlag, 21 september.

En inte så könsneutral lista förvisso, men det är faktiskt de här tio jag ser fram emot mest, med Tursten, Loe och Birro som goda bubblare.

Återstår att se om det är någon av böckerna på listan som blir höstens stora läsupplevelse.

Vilka böcker ser du fram emot i höst?

Vad gör en deckare läsvärd?

Det är alltid kul att läsa recensioner av böcker man själv läst och förundras över hur olika vi tycker. Något jag älskar kan mycket väl sågas av någon annan och tvärtom. Jag hade kunnat kalla inlägget “Vad gör en bok läsvärd”, men deckare är troligen den spretigaste genre jag läser, så jag fokuserar på den just nu. Flera av punkterna skulle kunna appliceras på andra genrer.

Jag har  funderat över vad som är viktigt för mig. Vad som gör att en deckare blir läsvärd. En sak var jag inne på redan igår, nämligen det fina med att få följa personer genom flera böcker. Jag nämnde då Lynley och Havers som två stora favoriter.  Att återse dem i en bok är som att återse två söta vänner och jag vill absolut veta hur det går för dem. Punkt nummer ett således:

1. Karaktärerna ska vara sympatiska

Och med sympatiska menar jag då något så härligt subjektivt som att jag ska tycka om dem och kunna relatera till dem. Sedan kanske de är skitstövlar som Harry Bosch, men sympatiska kan de vara likväl. Det viktigaste är att de är levande, inte platta stereotyper.

Harry Bosch förresten. Honom har jag tappat bort. jag har The Overlook hemma, men har inte läst den. Inte heller de två böcker som kommit ut efteråt. Barnsligt nog blev jag nämligen lite förbannad på den gode Harry i Echo Park där han tyckte lite väl synd om sig själv.

En annan Harry tyckte så synd om sig själv och var mer än lovligt eländig i Pansarhjärta att jag blev arg på hela boken. Det finns en gräns för hur skruvade personerna i en deckare får bli. I alla fall om de ska kalla sig poliser. Vilket Hole inte gör till slut visserligen. Om jag kommer att läsa nästa bok om honom? Självklart. Bra deckarförfattare få många chanser.

Vem som helst kan nämligen inte skriva bra deckare, trots att det verkar vara många som tror det. Språket kan ibland vara mer än lovligt taskigt. Och ja, ännu en fråga om subjektivitet och smak.

Jag vill att författaren har ett bra, personligt språk utan för många klichéer och simpla uttryck. Några författare jag gillar för språket är Carin Gerhardsen, Elly Griffiths och ovan nämnda Elizabeth George. Överanvändning av vissa ord eller ordklasser kan göra mig vansinnig, liksom övertydlighet.

2. Språket ska vara bra, personligt och gärna stilistiskt tilltalande.

Som sista punkt (för idag) skulle jag vilja diskutera originalitet. Jag börjar bli så vansinnigt trött på deckare med kursiverade avsnitt där mördaren berättar, eller de döda som i Kallentofts böcker. Nu klarar sig Kallentoft ganska bra då han uppfyller både punkt 1 och 2 och dessutom inte saknar all originalitet.

Mest trött är jag på alla historiska paralleller som till exempel Camilla Läckberg använder i alla sina böcker. Det är ytterst sällan som det håller. Inte sällan tappar berättelsen i tempo och intresset från min sida svalnar.

Det krävs riktigt bra cliff-hangers om ett historiespår ska funka. Jag tyckte att Ann Rosman lyckades bra i Fyrmästarens dotter och hon använder inte heller riktigt samma grepp i bok nummer två även om en händelse  såklart ofta har en historisk förklaring. Detta leder oss till punkt 3.

3. Originalitet är viktigt både i en enskild bok och i en bokserie.

Det är grymt tråkigt med författare som använder samma grepp i alla sina böcker. Förutsägbarhet är definitivt något som får mig att tröttna. Gärna en serie med samma personer, men både personerna och författaren måste utvecklas.

Det kommer fler punkter i ett senare inlägg. Ska bara reprisera några fler deckarrecensioner först, så att jag har några inlägg att hänvisa till. Mycket deckarrecensioner det närmaste alltså!

Scroll to Top
%d bloggare gillar detta: