Torsdagsänkorna av Claudia Piñero tar oss med till de fina folkets Buenos Aires. Till förorten Altos de la Cascada där husen är imponerande, murarna höga och golfbanan en naturlig mötesplats. I detta område hittas tre män döda på botten av en pool. De är vänner, deras fruar umgås och katastrofen påverkar många.

Det här är ingen bok med döden i centrum. Ingen deckare där någon skyldig ska hittas. Istället är det berättelsen om ett Argentina där de som har en fin fasad vill upprätthålla den till varje pris. Där ekonomiska kriser inte tillåts påverka det liv de lever och där de rika håller varandra om ryggen oavsett vad som händer.

Berättarperspektivet växlar och vi får veta mer och mer om de familjer som bor i Altos de la Cascada. Kika in bakom fasaden, få en chans att ta reda på sanningen. Få veta hur de, liksom så många andra, påverkas av händelserna några veckor innan 9/11 2001. Mest tycker jag om mäklaren Virginia, som har stenkoll på varenda hus i området och något cyniskt vet exakt när hon kan tjäna pengar på en försäljning. Hon nosar upp problemen och slår till.

Torsdagsänkorna liknar få andra böcker jag läst. Piñero berättar på ett stillsamt sätt om liv som egentligen är ganska dramatiska. Ibland tar det en stund för sanningen att sjunka in och jag tycker om effekten. Mest intressant är det dock att få chansen att träda in i en för mig helt okänd värld. Det är kanske det bästa med litteratur över huvud taget.