Monthly Archives: november 2017

Blod som upprör eller inte

Vi ser blod ganska ofta. Inte i verkligheten kanske, men på tv. Det är det verkliga blodet på nyheterna och det inte sällan rikliga, påhittade blodet i tv-serier och filmer. Allt detta blod kommer av att människor skadas, eller möjligen opereras om man som jag gillar sjukhusserier.

Är du kvinna kanske du också ser annat blod ganska regelbundet. Det som rinner ur dig sisådär en gång i månaden om du inte väljer att hindra det med något hormonpreparat, eller är för gammal eller (hemska tanke) för sjuk för att blöda. Mens helt enkelt, eller blod som upprör.

Mensblod är blått eller möjligen rosa. Det är tunt som vatten och förekommer bara i reklam för bindor. Att det skulle vara rött och faktiskt synas i konsten är tydligen väldigt hemskt. I alla fall om man läser kommentarerna om Liv Strömquists konst, som nu syns vid Slussen i Stockholm. Ständigt denna Slussen förresten, var de tvungna att hänga den chockerande konsten just där? Har inte den stackars platsen debatterats tillräckligt redan? Nu döljs den under jord som tur är, men tänk på alla de stackare som måste se tecknat mensblod när de reser till och från jobbet.

För att en konståkerska skulle blöda igenom sin paljettdräkt och visa upp en röd fläck mellan benen är tydligen inte jobbigast för den det drabbar, utan för alla stackare som måste titta på henne. Märkligt. Jämlikt är det i alla fall, för på Fridhemsplan kan man istället titta på nakna män. Tecknade de också. Eller inte helt jämlikt förresten, då jag inte sett några protester mot dem. Nakna män i det offentliga är liksom så mycket mer naturligt än mens.

Bilden ovan finns också med i Liv Strömquists bok Kunskapens frukt och när min yngste son fick syn på den frågade han varför jag läste en bok med någon som blivit borrad i snippan. Det ledde till ett samtal om mens och ja, det går utmärkt att prata mens även med små barn om frågan kommer upp. En av de upprörda kommentarer på Facebook om utställningen (ja, jag vet, jag borde undvika kommentarsfälten där) kom från en mamma som inte ville behöva prata om mens med sina barn. Vad är alternativet? Att de tror att konståkerskan blivit borrad i snippan? Eller att de inte får veta något om mens alls?

Förutom Kunskapens frukt rekommenderar jag serieantologin Kvinnor ritar bara serier om mens. Riktigt bra. Den kanske ska saluföras vid Slussen så att fler kan ta till sig det ofarliga i det där blå, förlåt röda, blodet som faktiskt är helt naturligt om än skitjobbigt många gånger. Till barnen kan det istället vara bättre med Kroppens ABC där M symboliseras av just mens.

Läs också: