Mina tvåor ska läsa klassiker under de närmaste veckorna. De får själva välja en bok som skrevs någon gång från Antiken fram till 1950. Självklart har de fått en lista att utgå ifrån och självklart försöker jag hjälpa dem att hitta den perfekta boken. De flesta har en idé om vad de vill läsa och de har också lånat böcker själva. Andra behöver mer vägledning.

Idag tog jag med mig ett gäng böcker till lektionen och eleverna började läsa på baksidan av dem. I många fall var baksidestexterna helt meningslösa, som den till Jane Eyre, som inte berättade något om boken utan bara fokuserade på vilken älskad bok det var. Eleven som funderade på att läsa den hade redan fattat det och ville istället ha ett kort innehållsreferat.

Påfallande ofta säger baksidestexter absolut ingenting om bokens handling, utan består istället av blurbar från olika recensioner. Rätt meningslöst, men bättre än de baksidestexter som berättar så mycket att viktiga saker i boken spoilas. Hur kan förlaget godkänna en text full av spoilers?

Själv läser jag sällan baksidestexter längre, dels för att jag ofta läser e-böcker och då inte har någon baksida att läsa, men också för att jag allt för många gånger fått veta allt för mycket om bokens handling.

I Sydsvenskan skriver Filip Yifter-Svensson om den viktiga baksidestexten som påfallande ofta skapar ångest hos förläggare. Stephen Farran-Lee, förläggare menar att ett innehållsreferat är det sämsta att placera på en boks baksida. Att baksidestexten istället ska förmedla en känsla av hur läsupplevelsen kommer att bli. Det ska vara som en ingress som väcker nyfikenhet. För mig väcks nyfikenheten av ett referat. Jag vill veta handlingen, men inte för mycket. Detta kan gärna kombineras av en kort beskrivning av bokens genre och stil, samt kanske några korta rader om författaren. Gärna bred information alltså, men absolut inte något som förstör läsningen.

Veckans bokbloggsjerka handlar passande nog just om baksidestexter.

Läser du baksidestexter? Vad vill du att de ska innehålla?