Rörande om kärlek

29688061_O_1

Ingrid Olsson är något av en doldis, men en doldis som skriver riktigt bra böcker för unga. Jag har läst hennes Fulast i världen och är rejält berörd.

Siw går i nian och kämpar för att få tillhöra Evelinas coola klick. Egentligen har hon inte de ekonomiska förutsättningarna att göra de saker som Evelina gör eller köpa de kläder som Evelina köper, men hon vill inget annat än att vara hennes vän. I alla fall då boken börjar. Siws vånda känns in i hjärtat. Hur hon känner att hon egentligen inte räknas, men ändå kommer springande så fort Evelina ropar. Hur hon egentligen inte ens tycker om Evelina i alla lägen, men ändå vill var med henne för att räknas. Och så finns Simon, han som är tönten i klassen som Siw egentligen är kär i, men aldrig skulle våga vara med så att någon annan ser. Kanske av rädsla för att hans töntighet ska spridas till henne och det har hon inte råd med. Hennes status är för bräcklig för att kunna överleva en pojkvän som Simon.

Jag lider med både Simon och Siw. Blir förbannad på dem båda ibland, men hur elak Siw än är kan jag förstå henne. Det är så otroligt svårt att gå i nian och faktiskt våga vara sig själv. Det är lätt att man fastnar i en roll som kanske inte längre passar. En begränsad karikatyr av den person som man egentligen vill vara. Jag funderar över vad som händer med Siw när hon väl börjar gymnasiet. Om hon vågar vara sig själv då. Kommer hon ens att fortsätta träffa Evelina? Var det värt att offra så mycket för att vara vän med henne?

Fulast i världen är en klassisk kärlekshistoria som är så vanlig i böcker och filmer för unga. Ändå känns Olssons bok definitivt inte som en kopia, utan som en ovanligt klasynt och känslosam skildring av det svåra livet på högstadiet där status har alldeles för stor betydelse. Ett bra komplement till den här historien är Sonya Sones två prosalyrikböcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet där vi träffar Sophie och Robin som har ett förhållande som på väldigt många sätt liknar Siws och Simons.

Texten publicerades ursprungligen på Litteraturmagazinet.

Läs också:

One comment